Länge sen!

Nu känns det som att det var länge sen jag skrev någonting.
Fullt upp och inte haft riktigt ork med o skriva ner och gå igenom allting, om o om igen.
Som vanligt fullt upp med barn, arbetsträning, hemmet och gymet.

Hade en jättesvacka där efter att jag var tvungen att höra mig av till mellangrabbens pappa, det kommer aldrig nånting gott ur det. Därför jag drog ut på det hur länge som helst. Men nu är det inte länge kvar innan dem pyser långt bort och förhoppningsvis blir saker och ting lättare, eller att dem bott närmare har ju aldrig varit nåt problem..problemet kommer ju när jag behöver på nåt sätt kontakta han o att ha med han och göra....suck o pust.

Suttit hela kvällen igen och försökt klura ut lite inför sommaren. Bestämmer mig först för en sak o sen ändrar mig och så håller jag på. Gustavsvik ska vi till iaf, det är det enda som är helt klart! fast även det var jag lite o rucka på för ifall vi skulle kanske åka iväg lite längre bort istället o bla bla bla....blir nog bra allt till slut. Får bara gå igenom pengar, räkningar och sen simma i mina miljoner som blir kvar haha :)

Imorgon åker ni iväg och jag kommer att sakna dig Otroligt mycket! Hoppas ni kommer att ha det underbart och att ni klarar av att genomföra hela resan! Även fast jag också vill ha dig hem så fort som möjligt :) <3

Nu dags att ta min "jag blir arg" kille när man säger att det är dags att sova haha o börja natta honom :) o sen blir det och surfa runt lite till efter massa sommarkul :)

Puss och kram från STORA lillesyrran haha <3

Want to take away your pain

Mina tankar surrar och jag känner mig snurrig och känslan av att inte räcka till för att lindra den smärta du känner.
Mina ord räcker inte, jag hittar inga ord!
Ser smärtan i dina ögon när vi FaceTime: ar och det gör ont!
Önskar att jag kunde trycka på en knapp så var allt bra igen, men ständiga hot är inget man bara viftar bort!!
Ush, vilken typ han verkar vara! Så förbannat omogen och egoistisk !

Kram från Storasyster

Alltid och konstant dåligt samvete

Jag har ständigt dåligt samvete för allt jag gör och inte gör!
Hur orkar jag leva med mig själv egentligen?
Jag får dåligt samvete för att jag pratar för mycket, gav liksom lite
för lite utrymme/plats för en som jag pratade med.
Varför ska jag jämt ha massor att prata om?
Jag har ju inget vettigt att säga ändå!!!!
Jag mår så bra de dagar då jag lyckas hålla käften och lyssna istället för
att babbla på hela tiden!
Varför är det så tror ni?
Alla människor kan ju faktiskt inte vara tystlåtna eller alla pratglada,
så det måste finnas en balans, men hur kommer jag över självföraktet?

Dåligt samvete är väl befogat när man gjort något medvetet val att göra fel, eller ?
Befogat är det endast då enligt mig, men när man kämpar och verkligen gör allt i sin makt
och ÄNDÅ Hr dåligt samvete, vad gör man då?
Ush!!!
Ush!!
'Ush!
Min lillasyster är så sjukt duktig på att pussla ihop dagarna så att hon kommer
iväg och tränar, nu hoppas jag på att hon snart får se resultat på mödan så hon blir
inspirerad av att fortsätta sin viktresa.
Heja, heja!

Själv ska jag köra Skaldemans nästa vecka, tror att syrran var på hon också!
Heja heja oss!

Ikväll har jag varit rätt trött på livet... Inte så att jag inte vill finnas till utan mer frustrerad
och FÖRBANNAD för att vissa människor inte förstår bättre??,? Grrrr!

Älskar dig, min fina solstråle till syster!
Kram från Storasyster❤️

Lika men ändå olika!

Jag känner igen mig. Vill alltid ha nåt smart att säga, nå råd att ge, allra helst svaren. Och många många gånger har man inte det , o då känner jag mig rejält misslyckad. Allt detta även fast jag inte ens känner mig att jag skulle ha nåt att tillföra , förstår du hur jag menar då ?

oj så mitt liv är helt annorlunda nuförtiden, om man jämnför med mitt liv för ca 5 veckor sen tex. Mår på så många sätt så mkt bättre och vissa dagar minns jag inte ens att jag faktiskt mår/mått dåligt...sen att det brukar komma som en rejäl käftsmäll dan efter , är ju en annan sak.
Dygnen hade få timmar förut när jag knappt gjorde nåt förutom greja hemma, men NU fattas det verkligen timmar. Största skillnaden nu är att så gott som varje dag hitta tid och möjlighet att ta sig till gymet. Inte så lätt alltid men är glad att mamma hjälper mig så mycket nu som hon gör. Många pass skulle jag aldrig kunna ta om hon inte hjälpte. SÅ jag hoppas hon är sugen att hjälpa ett bra tag till så att lillfisen hinner bli lite större och då kan han hänga med även på dem passen, inte bara styrketräningen.
Önskar bara att det syntes nånstans, så som jag kämpar...men men..det kommer väl, kanske...nångång...:o/

Snart sommarlov för barnen! Underbart!! Själv ska jag arbetsträna under hela sommaren, tur att det bara är så få dagar och så få timmar så jag ändå hinner göra en hel del med barnen. Första vi ska göra är att åka igen till Gustavsvik och härja en hel dag. Får bli lite av en tradition tror jag, vi åkte förra året också...direkt första sommarlovsdagen och Så kul vi hade! Älskar sommaren och all den lediga tiden med mina älskade barn <3

Ända sen familjerätten för en? vecka sen så har jag varit påväg flera gånger att skriva vad som sades till mellangrabbens pappa men....jag vågar inte riktigt, eller vill inte vara med om hans skitsvar till allt jag skriver..OM han skriver nåt öht ...men får försöka ta till mig lite mod och få det gjort under helgen...kanske....Inte så att han bryr sig heller, tror han är inne på 3:e veckan nu med att inte höra av sig på något sätt till sin son...., och det är jag som är skitet ??

Nu gör oss iordning, blir nog o ta sig till gymet redan nu så vi har eftermiddagen till att bara slöa :)

Älskar dig!

Kramisar från lillesyrran

Älska människor och tala rätt ..

Att känna sig otillräcklig och osmart är der värsta jag vet!
Jag vill ju så gärna ha svar på alla frågor som finns där ute bland alla dessa underbara människor!
 Om jag inte kommer på en lösning på problem jag fått höra så känner jag mig otillräcklig och jag vill gärna hitta en lösning även om det tar veckor att klura ut en lösning, undrar varför det är så för mig ?!
Känner du igen dig?
Jag kan även bli väldigt frustrerad över människor som inte tänker lika kärleksfullt/medmänskligt som jag. Jag tex är en sån person som absolut inte vill såra en människa även om jag skulle skämta om något lite opassande,  så mår jag jätte dåligt efteråt! Jag vill ha något bra att säga när jag öppnar min mun, har jag inget bra att säga så vill jag inte säga något alls!
Det är faktiskt ett mirakel som hänt de senaste åren.... Jag blir tyst i sammanhang där jag gärna vill lägga till något eget men nu.... Vill jag verkligen inte snacka onödig gojja!
Jag strävar efter att mitt tal ska vara så uplmuntrande som möjligt,  utan skitsnack och full av intresse för andra människor. Jag är annars väldigt duktig på att prata om mina saker och det tycker jag är en irriterande sida av mig även om jag vet att mycket av det jag råkar säga kan hjälpa andra och kanske är det, det enda positiva i så fall och då får jag vara glad!

Obeskrivligt konstigt, fantastiskt men ändå.......

Många bra saker händer. Många bra saker som Jag ser till att det händer i mitt liv just nu men jag kommer inte ifrån mitt mående. Kan det vara att det är så mkt just nu att allt bara snurrar i skallen o jag bara inte kan få min energi att räcka ? Gillar inte alls när jag blir sådär stressad och det bara bankar i bröstet. När jag inte har tålamodet med allt som händer utan att bli irriterad.

Jag är nästan lite livrädd för allt det nya som sker. Att jag genomfört saker som jag varit SÅ rädd för.

Usch näe, jag får inte ner så mkt mer just nu...bara snurrar och känner hur det börjar banka i bröstet. Får ta min vattenflaska och krypa under täcket o bara ta djupa andetag.......

Utan dig skulle jag inte klara mig ! <3 Tack för att du finns, och att du är den du är <3

Kramar i massor från Lillasystern

Visdom, vishet eller inte?! *svammel*

Ush, det känns lite jobbigt när du skriver det där om visdom eller visdomsord.
Jobbigt på det sättet att jag ifrågasätter mig själv, inte kan väl jag ha sagt nåt vettigt osv...
Det ligger en hel del förkastelse bakom ifrågasättandet och jag tror att jag vet varifrån det kommer.
Från barndomens spökfarbror som påminde mig konstant att jag inte skulle tro att jag är något osv...
Jag är inte mer än nån annan människa, jag vet det, men vad är det som säger att jag inte bara ska få vara lilla jag?
Jag blir osäker när folk ger beröm eller säger något bra om mig, så obehaglig känsla!
Det är så svårt att ta in något positivt alls ...
Det är sjukt egentligen hur saker kan påverka oss negativt och särskilt nu när jag har ett vuxet barn så inser jag hur mycket visdom och kloka ord jag hade behövt på vägen. Visst jag har gjort mitt bästa, men det hade säkert underlättat och sparat mig mycket lidande om jag fått en o annan tanke från föräldrarna tex.
Jag har erfarenhet av väldigt mycket, men ändå kan jag inget.
Jag har erfarenhet av väldigt mycket, men ändå förstår jag inget.
Jag har erfarenhet bla bla bla, men klok eller vis ??? Hell no!
Jag vill bara vara jag och om någon uppskattar det jag säger, fine, jätte kul!
Men säg inte att det är bra, för jag tror nog ändå inte på det, innerst inne!!!
Tänkte fortsätta ytterligare med ordet men igen..men låter bli! Jag har massa men i mitt liv som jag behöver riva ner. Suck!
Vad är visdom ?
Vad är att vara klok egentligen?
Kanske förstår jag inte innebörden av orden, kanske vill jag inte förstå för de orden skrämmer mig?!
Vis, är det något man gör?
Klok, är det något man är?
Skämt åsido... Men ändå allvarligt!
Jag kan mycket om göra och lite om att vara, så det här måste jag gräva vidare i:)
Nu ballar jag ur igen, så nu har jag öst ur mig min osäkerhet!

Förresten ME PROUD OF YOU!
Puss och kram från Storasyster❤️