Den svaga jaguppfattningen

Sitter här vid köksbordet läser i boken Flodhästen i vardagsrummet och det finns verkligen ett igenkännande i det jag läst nu vid morgonkaffet.
Jag, min bror och syter har vuxit upp i en familj där alkoholisten styr hela familjen, har inte varit lätt.
Vi tre har reagerat och blivit behandlade helt olika, så jag kan bara tala om vad jag tagit skada av och hur jag som vuxen kämpar med min egen föräldraroll.

Jag förstår idag att jag lidit något oerhört mycket som barn och lider fortfarande sviter av det som vuxen då jag inte kunnat bli kvitt frågorna eftersom jag inte visste vad frågorna hade för svar.
Som tex den hemska känslan av ensamhet och utanförskap!
Idag förstår jag att ensamhetskänslan finns där för att jag sällan fick umgås med andra människor efter skoltid, jag satt på mitt rum, ensam med mina eviga frågor som jag inte kunde hitta svar på.
Vad är jag för människa som inte kan eller får vara tillsammans med andra barn?
Vad har jag gjort? Vad är det för fel på mig eller vad har jag gjort för fel? Varför får mina syskon, men inte jag? Jag var rädd, ensam och ledsen.
Nu förstår jag att det har lagrat inne i min personlighet, för jag har så många frågor, tomhet och sorg i mitt hjärta som jag aldrig kunnat sätta ord på.

Jag vet inte  riktigt vem jag är och det tror jag beror på att jag aldrig vågat känna efter vad jag vill och egentligen tycker. Det finns en osäkerhet inom mig som jag ogillar, fast jag tror att jag vet att jag duger som jag är, men det är just det här ordet TROR, som ställer till det!! Någonstans vet jag att jag duger, men den känslan försvinner rätt så fort!
För mig är det inte självklart vilken färg som är min favoritfärg, vilken maträtt jag älskar mer än någon annan. Fråga mig om vad jag vill ? Så får du svaret att jag inte vet, jag vill helt enkelt allt och inget!

Kram från Storasyster

Växa upp i skuggan av missbruk av olika slag

Jag har läst en hel del om medberoende i helgen och det är verkligen dags att börja prata om hur människor som vuxit upp i dysfunktionella familjer egentligen mår.
Det finns en hel del saker som förklarar varför barn till "missbrukare" av olika slag mår så dåligt som de gör. Varför de hamnar i olika beroenden och vad som egentligen ligger bakom fasaden!

Jag känner igen mig oerhört mycket i det som skrivs om medberoende och de kännetecken som jag reagerar mest på och stämmer in på mig är dessa.
1.  Styrs utifrån
2.  Har tvångsmässigt kontrollbehov
3.  Har brist på tillit och närhet
4.  Har en svag jag uppfattning, vad känner jag och vad vill jag?!
5.  Har glömt hur man "bara är". Jag presterar i stället för att vara. Allt mäts utifrån prestation.
6.  Livet - det är något allvarligt för mig, jag saknar förmågan att leka och ha roligt.
( så tänker en människa vars liv huvudsakligen handlat om att överleva, att gå från kris till kris)

Ovanstående punkter stämmer in på mig otroligt bra, samt att den som lever i prestationsmani kan inte lyssna till sin trötthet, utan piskar sig själv till större prestationer, effektivare tidsbruk, följden blir burn-out och det är där jag hamnat. Så nu försöker jag gräva lite i det jag varit med om och varför jag fungerar som jag gör, mycket av agerande är utifrån fruktan har jag förstått.
Nu gäller det att prioritera om och rätt!

Boken Flodhästen i vardagsrummet av Tommy Hellsten vill jag varmt rekommendera er alla att läsa!
Boken  handlar om medberoende och om mötet med barnet inom oss.
Flodhästen i vardagsrummet belyser vad som händer med barn som växer upp i skuggan av alkoholism, arbetsnarkomani, trångsynt religiositet, incest, våld eller andra former av utsatthet.
Vad gör barnet med dessa upplevelser som ingen vill tala om? Hur blir man som vuxen om man som barn ständigt tvingats till anpassning?