Alltid och konstant dåligt samvete

Jag har ständigt dåligt samvete för allt jag gör och inte gör!
Hur orkar jag leva med mig själv egentligen?
Jag får dåligt samvete för att jag pratar för mycket, gav liksom lite
för lite utrymme/plats för en som jag pratade med.
Varför ska jag jämt ha massor att prata om?
Jag har ju inget vettigt att säga ändå!!!!
Jag mår så bra de dagar då jag lyckas hålla käften och lyssna istället för
att babbla på hela tiden!
Varför är det så tror ni?
Alla människor kan ju faktiskt inte vara tystlåtna eller alla pratglada,
så det måste finnas en balans, men hur kommer jag över självföraktet?

Dåligt samvete är väl befogat när man gjort något medvetet val att göra fel, eller ?
Befogat är det endast då enligt mig, men när man kämpar och verkligen gör allt i sin makt
och ÄNDÅ Hr dåligt samvete, vad gör man då?
Ush!!!
Ush!!
'Ush!
Min lillasyster är så sjukt duktig på att pussla ihop dagarna så att hon kommer
iväg och tränar, nu hoppas jag på att hon snart får se resultat på mödan så hon blir
inspirerad av att fortsätta sin viktresa.
Heja, heja!

Själv ska jag köra Skaldemans nästa vecka, tror att syrran var på hon också!
Heja heja oss!

Ikväll har jag varit rätt trött på livet... Inte så att jag inte vill finnas till utan mer frustrerad
och FÖRBANNAD för att vissa människor inte förstår bättre??,? Grrrr!

Älskar dig, min fina solstråle till syster!
Kram från Storasyster❤️

Lika men ändå olika!

Jag känner igen mig. Vill alltid ha nåt smart att säga, nå råd att ge, allra helst svaren. Och många många gånger har man inte det , o då känner jag mig rejält misslyckad. Allt detta även fast jag inte ens känner mig att jag skulle ha nåt att tillföra , förstår du hur jag menar då ?

oj så mitt liv är helt annorlunda nuförtiden, om man jämnför med mitt liv för ca 5 veckor sen tex. Mår på så många sätt så mkt bättre och vissa dagar minns jag inte ens att jag faktiskt mår/mått dåligt...sen att det brukar komma som en rejäl käftsmäll dan efter , är ju en annan sak.
Dygnen hade få timmar förut när jag knappt gjorde nåt förutom greja hemma, men NU fattas det verkligen timmar. Största skillnaden nu är att så gott som varje dag hitta tid och möjlighet att ta sig till gymet. Inte så lätt alltid men är glad att mamma hjälper mig så mycket nu som hon gör. Många pass skulle jag aldrig kunna ta om hon inte hjälpte. SÅ jag hoppas hon är sugen att hjälpa ett bra tag till så att lillfisen hinner bli lite större och då kan han hänga med även på dem passen, inte bara styrketräningen.
Önskar bara att det syntes nånstans, så som jag kämpar...men men..det kommer väl, kanske...nångång...:o/

Snart sommarlov för barnen! Underbart!! Själv ska jag arbetsträna under hela sommaren, tur att det bara är så få dagar och så få timmar så jag ändå hinner göra en hel del med barnen. Första vi ska göra är att åka igen till Gustavsvik och härja en hel dag. Får bli lite av en tradition tror jag, vi åkte förra året också...direkt första sommarlovsdagen och Så kul vi hade! Älskar sommaren och all den lediga tiden med mina älskade barn <3

Ända sen familjerätten för en? vecka sen så har jag varit påväg flera gånger att skriva vad som sades till mellangrabbens pappa men....jag vågar inte riktigt, eller vill inte vara med om hans skitsvar till allt jag skriver..OM han skriver nåt öht ...men får försöka ta till mig lite mod och få det gjort under helgen...kanske....Inte så att han bryr sig heller, tror han är inne på 3:e veckan nu med att inte höra av sig på något sätt till sin son...., och det är jag som är skitet ??

Nu gör oss iordning, blir nog o ta sig till gymet redan nu så vi har eftermiddagen till att bara slöa :)

Älskar dig!

Kramisar från lillesyrran

Älska människor och tala rätt ..

Att känna sig otillräcklig och osmart är der värsta jag vet!
Jag vill ju så gärna ha svar på alla frågor som finns där ute bland alla dessa underbara människor!
 Om jag inte kommer på en lösning på problem jag fått höra så känner jag mig otillräcklig och jag vill gärna hitta en lösning även om det tar veckor att klura ut en lösning, undrar varför det är så för mig ?!
Känner du igen dig?
Jag kan även bli väldigt frustrerad över människor som inte tänker lika kärleksfullt/medmänskligt som jag. Jag tex är en sån person som absolut inte vill såra en människa även om jag skulle skämta om något lite opassande,  så mår jag jätte dåligt efteråt! Jag vill ha något bra att säga när jag öppnar min mun, har jag inget bra att säga så vill jag inte säga något alls!
Det är faktiskt ett mirakel som hänt de senaste åren.... Jag blir tyst i sammanhang där jag gärna vill lägga till något eget men nu.... Vill jag verkligen inte snacka onödig gojja!
Jag strävar efter att mitt tal ska vara så uplmuntrande som möjligt,  utan skitsnack och full av intresse för andra människor. Jag är annars väldigt duktig på att prata om mina saker och det tycker jag är en irriterande sida av mig även om jag vet att mycket av det jag råkar säga kan hjälpa andra och kanske är det, det enda positiva i så fall och då får jag vara glad!

Obeskrivligt konstigt, fantastiskt men ändå.......

Många bra saker händer. Många bra saker som Jag ser till att det händer i mitt liv just nu men jag kommer inte ifrån mitt mående. Kan det vara att det är så mkt just nu att allt bara snurrar i skallen o jag bara inte kan få min energi att räcka ? Gillar inte alls när jag blir sådär stressad och det bara bankar i bröstet. När jag inte har tålamodet med allt som händer utan att bli irriterad.

Jag är nästan lite livrädd för allt det nya som sker. Att jag genomfört saker som jag varit SÅ rädd för.

Usch näe, jag får inte ner så mkt mer just nu...bara snurrar och känner hur det börjar banka i bröstet. Får ta min vattenflaska och krypa under täcket o bara ta djupa andetag.......

Utan dig skulle jag inte klara mig ! <3 Tack för att du finns, och att du är den du är <3

Kramar i massor från Lillasystern

Visdom, vishet eller inte?! *svammel*

Ush, det känns lite jobbigt när du skriver det där om visdom eller visdomsord.
Jobbigt på det sättet att jag ifrågasätter mig själv, inte kan väl jag ha sagt nåt vettigt osv...
Det ligger en hel del förkastelse bakom ifrågasättandet och jag tror att jag vet varifrån det kommer.
Från barndomens spökfarbror som påminde mig konstant att jag inte skulle tro att jag är något osv...
Jag är inte mer än nån annan människa, jag vet det, men vad är det som säger att jag inte bara ska få vara lilla jag?
Jag blir osäker när folk ger beröm eller säger något bra om mig, så obehaglig känsla!
Det är så svårt att ta in något positivt alls ...
Det är sjukt egentligen hur saker kan påverka oss negativt och särskilt nu när jag har ett vuxet barn så inser jag hur mycket visdom och kloka ord jag hade behövt på vägen. Visst jag har gjort mitt bästa, men det hade säkert underlättat och sparat mig mycket lidande om jag fått en o annan tanke från föräldrarna tex.
Jag har erfarenhet av väldigt mycket, men ändå kan jag inget.
Jag har erfarenhet av väldigt mycket, men ändå förstår jag inget.
Jag har erfarenhet bla bla bla, men klok eller vis ??? Hell no!
Jag vill bara vara jag och om någon uppskattar det jag säger, fine, jätte kul!
Men säg inte att det är bra, för jag tror nog ändå inte på det, innerst inne!!!
Tänkte fortsätta ytterligare med ordet men igen..men låter bli! Jag har massa men i mitt liv som jag behöver riva ner. Suck!
Vad är visdom ?
Vad är att vara klok egentligen?
Kanske förstår jag inte innebörden av orden, kanske vill jag inte förstå för de orden skrämmer mig?!
Vis, är det något man gör?
Klok, är det något man är?
Skämt åsido... Men ändå allvarligt!
Jag kan mycket om göra och lite om att vara, så det här måste jag gräva vidare i:)
Nu ballar jag ur igen, så nu har jag öst ur mig min osäkerhet!

Förresten ME PROUD OF YOU!
Puss och kram från Storasyster❤️

att våga våga!

Mått så uselt ett bra tag nu igen. Inge tålamod, trött, grinig...bara velat gömma mig nånstans. När jag analyserar mig själv så kan jag tänka mig att det är en blanding av många saker som gjort/gör att jag mått så. Ekonomi, sjukdomar, stress ang arbetsträningen och vad man inte lyckas uppnå med det pga hög frånvaro (vilket är pga vab o jag ändå inte kan styra över) . Jag är SÅ tacksam för mina barn , att dem är dem personligheterna och fantastiska människorna som dem är! Utan dem skulle jag aldrig klara mig på något sätt alls. Dem gör det lätt att vara mamma! <3

Kört lchf nu ganska länge, och haft en riktig svacka där jag bara känner mig stor som ett hus....men jag kör på...då jag ändå mår bättre med denna kosten än innan och trots att inget händer på vågen :o/
Nu börjar iofs en helt ny kapitel i mitt liv. Att börja träna. Att jag ens vågade ta mig dit o höra mig för är ett stooooort steg! Är fortfarande lite omtumlad av den tanken, att Jag faktiskt lyckades. Nu gäller bara o lyckas ta sig dit idag igen och teckna kortet o sen är det bara tuta o köra :) att inte gömma sig hemma bara för att något känns nytt o skrämmande , för att jag Tror att folk tänker si eller så. Jag lever väl ändå för min egen o mina barns skull, så vem kan komma o säga nånting om nånting egenligen. Men ändå, längst där inne så skäms jag, något oerhört!

Idag äntligen efter 3 veckors frånvaro är det dags att gå till arbetsträningen igen och det känns lite blandat. Men blir nog bra bara jag tar mig dit. Måste sluta tänka så jäkligt om allting hela tiden och ta det som det kommer. För efter 35 år borde jag väl ha lärt mig att det OFTAST inte är så farligt , NÅNTING , som man först trodde. Och alla människorna där ute, ja dem är ju bara människor....precis som jag, varken bättre eller sämre....SÅ prkl! Skärpning!!

Familjerätten, dit ska jag också ta mig idag. Känns också sådär konstigt och jobbigt men måste göra det för mellangrabbens skull. Måste få ha det klart för mig vilka rättigheter jag har, där jag kan se till hans bästa, iomed att hans pappa inte fattar ett skit, och bara tänker på sig själv och hur mycket han hinner jävlas med mig......

Puss o kram, Älskar Dig....och dina visdomar ;) :D

<3 Lillasyrran

Supermamma med klös i

Jaha, nu är det mycket snack om vikten!

Tänk vad mycket tid vi lägger ner på att fokusera och prata om vikten.

Om man ändå kunde fokusera på annat som är så mycket viktigare?! Jag skulle ha så mycket tid och kanske så mycket roligare ;)

Det är rätt roligt att tänka hälsosamt och tänka hälsa före vikt, det tror jag är bättre fokus då vi ska ändra livsstil för att må bra, inte bara bli mindre och sedan återgå till jojjandet igen.

Mina tankar kretsar även mycket kring min dotter som mår dåligt och jag som mamma tycker att att hon borde tänka "smartare" kring pengar och hushållandet... Men jag har inte med hennes grejer att göra längre då hon flyttat hemifrån, men man tycker ändå på nåt konstigt sätt att jag har rätt att påminna henne..!?!? Eller?!

Något som fick mig att nästan bryta ihop var hur hårt du kämpar med att papporna till dina barn ska få en relation med sina barn. Pappor som inte tar sitt ansvar är det vidrigaste jag vet, har barnen liksom valt dessa pappor?! Nej! Du har verkligen kämpat, tjatat och försökt tala vett i dem men utan framgång och det beror ju på att stollarna är stollar som inte inser vad de går miste om.... Barnen!

Det som gör mest ont är ju att barnen inte har någon fadersgestalt att se upp till, att göra massa killiga saker ihop med osv. Mitt hjärta höll på att gå sönder när vi talades vid om detta :(

Du gör ett fantastiskt bra jobb med dina pojkar, synd bara att du får dra det tunga lasten själv, men å andra sidan vet du att du gjort ditt yttersta för dem och kan med ärligt hjärta säga att du gjorde verkligen allt för dem <3

Styrkekramisar till en supermamma från Storasyster

Så trött idag ...

ja det är ju inte det enklaste, att vara snäll mot sig själv.
Men hittar väl nån typ av balans i alltet, nångång, förhoppningsvis.

Eftermiddagen idag har varit heljobbig. Hann inte sova tillräckligt på dagen, och varit hungrigare idag igen och verkligen känt av ytteligare abstinensbesvär. Det känns väl bättre nu, vi tog en promenad sen till mamma och stannade kvar där o åt kvällsmaten också. orkade verkligen inte gå hem o börja greja med det också idag. Nu är magen mätt men huvudet enormt trött! Tur att jag har så lunga grabbar, förutom huliganen då , men tom han är lugn just nu eftersom han fick spela lite på min telefon..allt för husfridens skull eller hur var det vi sa igår :P

Hjälp! det är bara några få veckor kvar sen har barnen SOMMARLOV!! vart tog vårtermingen vägen ?? jag har såna stora planer för sommaren och jag hoppas verkligen att jag lyckas göra alla dem sakerna med mina små Pluttisar :) Det är inte bara dem stora sakerna jag längtar efter utan även att bara kunna duka fram lite pickinick på baksidan o sitta där o mumsa godsaker , eller åka en bit o se lite båtar och plaska lite o äta glass, tom grilla kanske. Oh! Älskar verkligen somrarna med mina barn!! Hoppas bara min plånbok samarbetar med mig :) haha

Har varit skönt att ha påbörjat lchf:en för märker att jag har all fokus på det och hinner riktigt lixom inte grubbla på alla dem problemen man har , depressionerna och allt skit ! ...Nu fick jag veta också att det går bra för mig att förlänga min arbetsträning, den skulle ju tagit annars slut nu i början av juni . Skönt på ett sätt för då vet jag vilka dagar jag har det och det är bara på förmiddagarna, så jag hinner ändå umgås och greja med barnen. Men ändå , på somrarna tycker jag att alla skulle få vara lediga med sina barn ! synd bara att samhället inte är byggt på det sättet....in med ungarna på dagis o föräldrarna jobbar hela dagen o sen om man har tur orkar man sitta en stund med sitt barn på kvällen innan det är dags att sova. Och på somrarna ska man även trycka in dem i förskolor dem inte ens är vana vid för deras ordinarie förskola är stängd....Oh! skapar ångest! Pratade lite med mamma om det redan och frågade ifall hon kunde ha plutten när förskolan stänger, och det kunde hon som tur är. Då är plutten supernära mig när jag jobbar ändå :)

Vart svamligt men det är ungefär så det är i min trötta hjärna just nu :)

Puss o kram!!

Lillesyrran

Var snäll mot dig själv

Kära nån vad det började spöka hos dig i går och så har det hållt i sig idag med.
Du får tysta ner monstret som säger att det inte kommer att funka med viktminskningen, sluta var så hård mot dig själv ( ska komma från mig, jag vet ) :D

Blir du för sträng mot dig kommer det att sluta med att du får ångest för allt..
Allt du äter, inte äter, får äta, inte får äta, träna för mycket eller träna för lite... Så var snäll mot dig själv! Du har faktiskt börjat ett nytt hälsosamt liv och denna gången ska du stanna kvar i det tänket, resten av livet.
Det är ok att göra fel, fast jag vet hur förbannat ont det gör när man inte kan göra 100% rätt!
Det är ok ändå!
Du kommer att klara det!
Du och jag tillsammans kommer att klara detta, OK?!

Så var snäll mot dig själv, tänk snälla tankar !

Puss och kram från Storasyster!

Frukostblogga!

Du ligger som oftast och sover fortfarande denna tid så jag sätter mig här med mina två mackor o megakaffemugg.
Igår hade jag nog den eländigaste dagarna EVER! Den tog aldrig slut, jag var trött o grinig, helt slut i kroppen efter allt mitt "tränande" så när Plutt somnade för natten så satte jag mig i soffan o rörde mig inte förutom för att byta kanal :P
Tror mkt är pga stress över pengar, knaaaapert just nu men det vänder snart igen.

Jag märker stoooor skillnad på mamma. (för att gå o svara på dem frågorna nu då  ) Sättet hon pratar och beter sig , hennes miner, kroppsspråk öht!!. Tycker det är fantastiskt att hon Äntligen kan få må bra, och att jag kan få må bra när jag umgås med henne. Oftast har det ju blivit lite sioså eftersom hon oftast tog allt upp på mellangrabben men nu så kramar tom min son henne varje gång vi åker därifrån och är riktigt kärleksfull. Kanske han också märker skillnaden ??

Tog på mig en tröja igår, tittade hastigt i spegeln och gick iväg. Gick sen tillbaka o kollade noggrannare, MEN...sitter inte denna tröjan något lösare än sist jag hade den på mig ???? Det gjorde den, för förra gången jag hade på mig den så minns jag så tydligt hur jag droooog o töjde på den för att den skulle sitta så som den ska o bekvämt..o igår tog jag bara på mig den o den satt lösare. Tror fortfarande att jag bara inbillar mig . Jag skulle verkligen behöva sluta med vågen , så nej..jag har inte lyckats sluta med det som jag inte ens skulle börja med..suck! Men ok, jag kanske kan få väga mig...men då Måste jag faktiskt köpa en ny våg, för denna är helt hejsansvejsan fast den har nytt batteri i. Blev så lycklig i morse när  vågen visade en del minus men jag litade ju inte på det så jag vägde mig hundra gånger till o sen fick  jag ett annat slutresultat....:( så den knäcker mig lite, men med en ny våg så kanske det går bättre..haha..ELLER så SLUTAR JAG ATT VÄGA MIG !!!

Nähäpp, nu är mackorna uppätna och dags att få i sig kaffet. Sen får vi se vad dagen har att bjuda på, ja förutom regn o mulet o elände.

Puss o Kramar från Lillesyrran (in progress att verkligen bli LILLEsyrra också :P )
Love yoU!!

Ps. Och BARA ÖS PÅ !! Har du en dålig dag, ledsen dag...whatever så FINNS JAG HÄR FÖR DIG!! <3 Du kommer aldrig kunna ösa på så mycket att jag skulle någonsin lämna dig! Aldrig, aldrig aldrig! Är ju det systrar är till för !! Att finnas där i ALLA lägen, inte bara dem roliga, även dem jobbiga. Sen kanske jag inte är bäst på att ge uppmuntrande ord eller vettigheter men att jag finns där o lyssnar o gör mitt bästa, Definitivt!!! ds

Ärlig, intensiv och djup person

Kan inte riktigt förstå att tiden går så förbannat fort.
Jag har varit sjukskriven ett år och det känns som att jag nyligen blev sjukskriven.
Dagarna går fort, det hade jag inte förväntat mig, jag som alltid tyckt att tiden går långsamt när man varit sjuk.... Konstigt tycker jag?!

Jag fick prata några ord på FaceTime med din far och det kändes obehagligt just för att han såg så sliten ut, det är så tragiskt! Jag blir så ledsen för
Man vill ju förstå varför han har det som han har det, vad känner han egentligen, dricker han för att han har ångest? Skulle vara intressant att veta.

Jag tycker att du är fantastiskt duktig nu när du tagit LCHF på allvar, tummen upp för dig min älskade syster! Det finns jävlar anamma i dig och där känner jag igen mig själv, men inte för tillfället nu när jag är utmattad men annars :)
Starkt jobbat hittills, 8 dagar och så har du gått ner 3 kg , yes!

I går hade jag en riktigt eländig kväll och jag är så tacksam för att du finns där, men jag är så förbannat rädd att jag ska ösa all min skit på dig att du kommer att "dumpa" mig... Jag är så van att folk "lämnar" mig för att jag är för ärlig och alldeles för intensivv och djup person.
Jag vill bara inte ha några ytliga relationer, jag vill ha äkta vänskap, i vått och torrt du vet :)
Vill bara säga att du är guld värd, älskar dig och barnen jätte mycket!
Tack för att du finns!

Kram från Storasyster

Jobbigt !!

Usch, det har varit grymt jobbiga dagar här hemma med en sjuk plutt . Efter tre nätter då jag knappt fått sova något så börjar jag vara ganska slut. Ikväll av alla kvällar så vill han inte ens sova , får kämpa på...till slut somnar han för trött är han, det ser ju vem som helst . Längtar även till badet jag bestämt jag ska ta bara han somnar så. Nu får det vända med hans mående!! 

Annars har jag väl inte hunnit tänka så mkt på nånting, vårda sjuk barn o finnas för dem andra o LCHF :)

Flyter på bra o mår prima skinka men ikväll fick jag lite ångest efter att jag ätit då jag tyckte att jag ätit för mkt korv...usch, var ändå över en vecka sen jag kände nå matångest, inte saknat det ett dugg !! O heja mig ändå!! Haha hoppas bara att vågen snart visar nåt roligt :) 

Blev inte roligare än såhär denna gång , knappar på mobilen o det är så jobbigt så får bli en sånhär kort en :) 

Nu skutt i badet för plutten har Äntligen somnat !

Kramisar från lillersyrran ❤️

Mamma har hittat livsgnistan igen

Jag måste bara skriva att det känns så otroligt skönt att veta att mamma blir hjälpt av medicinen och att hon äntligen har en samtalskontakt!
Jag har gått och oroat mig och haft dåligt samvete just för att jag inget kan göra för henne.
Hon förtjänar verkligen att få leva lycklig resten av sitt liv, göra som hon vill, äta det hon vill, ja, helt enkelt bestämma själv!
Vår mamma har djupa sår sedan många år tillbaka som hon inte tagit itu med, hon har mått fruktansvärt dåligt mycket länge, hon har inte velat ha hjälp för inte är det något fel på henne och så förtjänar hon ingen hjälp enligt henne själv.
Det måste jag få säga att det gör fruktansvärt ont i mig!!
HON FÅR INTE SÄGA SÅ för vi bryr oss om henne och vill att hon ska må bra!
Finns inga ord som skulle beskriva min glädje om mamma äntligen fick hjälp med att förstå hur viktig och älskad hon är!

Kan man må så här bra av medicinen frågade hon mig idag och hon lät verkligen förvånad,
i samma andetag sa hon, jag har nog gått miste om 45 år av mitt liv, jag hade ingen aning om att man kan må så här bra!!! Det gör ont att höra, men samtidigt är det väldigt skönt att hon äntligen fått en livsgnista och mer glädje i sitt liv.
Önskar henne bara det bästa för framtiden❤️

Hur tycker du att mamma är nu, du som lever nära henne?

Kram från Storasyster

Ångest är smittsamt

Det är alltid lika roligt att läsa dina inlägg syster yster :)
Gårdagens inlägg blev lite omtumlande för mig, särskilt det du skrev om din pappa.
Att du kan se och nästan känna hans ångest måste vara fruktansvärt, samtidigt som jag tror att du verkligen vill skydda dig själv från honom.
Ångest är smittsamt, särskilt när den är finns nära.
Han behöver dig och barnen säkert hur mycket som helst för att han kanske överhuvudtaget ska orka leva, men det är inte ditt problem men det blir oftast din börda.
Jag bara gissar mig fram utifrån mitt eget liv och mitt sätt att möta människor med ångestproblematik, man dras gärna in i en ångestfull stämning, just för att det kan smitta.
Vi är så pass känsliga för stämningslägen, vi kan fort känna om det är något i luften eller om en auktoritär kontrollerande människa kommer in genom dörren.

En tår trillade ner för min kind när jag helt plötsligt förstog, det var precis som att femöringen trillade ner.... Det är DIN PAPPA! Han är faktiskt din pappa, oavsett!
Det spelar ingen roll vad som hänt, vad han gjort, han kommer för alltid att vara din pappa !
Att han inte förmått att vara en pappa som du så väl förtjänat är inte ditt fel, jag kan nu bli så arg för att JUST DU inte fick en trygg, kärleksfull barndom! Så gärna man än önskar att man hade en kärleksfull och trygg relation till sin pappa och mamma så kan det endast ske om FÖRÄLDERN kommit fram till insikt om att det är mycket pga deras föräldraroll och deras obearbetade/olösta psykologiska problem som vi barnen blivit som vi är. (Självklart finns det egna och andra orsaker också).

LCHF ja, nu är vi igång!
Det känns som att du kommit igång ordentligt, själv är jag duktig men småäter nog lite för mycket, men from i morgon ska det bli ändring på det.
Glöm inte att mäta och väga dig, det har redan gått en vecka snart :)

VÅRA BARN
Ja, det är inte mycket vi kan göra när våra barn mår dåligt, de påverkas inte bara av oss utan även av deras fäder och så påverkas de av sina kompisar och oförståndigs äldre människor som tex lärare.
Klart att vi gjort vårt bästa efter våra förmågor, men jag har riktigt svårt att acceptera att det vara blev så här... Ja eller bara.... Min dotter lever, det är huvudsaken, men när hennes ångest är riktigt tuff så vill jag inte något annat än att befria henne och ta ångesten på mig.
Det är väl inte konstigt om man mår dåligt!
Jag fick ju veta något jag helst av allt bara vill glömma, jag önskar att det bara var en mardröm som hon fick gå igenom när hon fick i tredje klass. Att få veta detta typ 10 år senare och inte kunna göra ett skit åt saken berövar mig min inte frid, jag är så förbannad! Så frustrerad och arg!
Nåja, jag hoppas och ber att hon ska få bra hjälp att bearbeta allt! Grrrrr!
Ångest föder ångest och jag är rädd för att min ångest är smittsam, att den smittar över ännu mer på min dotter!

Kan bara föreställa mig den ångest du kanske känner när det gäller dina barns pappor... Frustration och sorg över allt de går miste om i deras uppväxt! Det är visserligen deras förlust, men det är även dina barns förlust av en avsaknad pappa.... Jag kan bara anta hur du känner... Du får skriva mer om det själv när du orkar, kan och om du vill.
Dina pojkar är så underbara allihopa, älskar dem så mycket!

Nu känner jag att jag skulle kunna pladdra på med vad som helst, oviktigt och kanske något helg annat så jag tror att jag slutar här och lämnar över ordet till dig!

Love you 4 ever
Kram från Storasyster

dagarna bara går o går...

o jag försöker hinna med med allt. Pysslat o grejat o fixat o donat här hemma så mkt dem sista dagarna så jag är helt yr. SKÖNT dock att Äntligen fått ordning på Pluttens rum, som det har stressat mig. Lite småsaker kvar men sen så.

Gick in här o kollade och kände lite panik först att JÖSSES, skriv nånting människa men klickade sen bort sidan. Gick in igen o kände att, näe..jag är nog bra sugen på att skriva nåt iaf HAHA Knäpp är man :)

Kroppen har varit helknas nu dem sista dagarna, den undrar väl vad jag håller på med. Känner mig jättekonstig i huvudet och svettas, fryser, är hungrig, inte hungrig..men konstigt nog inte speciellt sugen på nånting "gott" . Tänkte av en vana sno en liten strips av mamma idag när vi var där o åt kvällsmat men kom på mig i tanken redan att "öööh ursäkta mig, men du äter ju inte sånt :P " . Tråkigt bara att jag inte har kunnat väga mig, har varit till affären massa gånger och varje gång sakt att jag måste köpa nytt batteri o det glömmer jag ju såklart iaf. Nåja, kanske lika bra det..blir så lätt besatt av vågen ändå. Vill känna i kroppen att jag mår bra, vilket jag gör. Det ska vara HUVUDsaken!! :) Vill att detta ska funka! Vill gå ner o känna mig fin, slippa känna att jag skäms och vänder bort blicken från människor man möter..usch. Vill vill vill!!

Jag ska kolla lite närmare på den där listan sen senare, försökte kolla nu men min hjärna ville inte alls samarbeta om nånting sånt just nu. Känns som att min hjärna är så inne i lchf nu och få ordning här hemma och vardagslunket du vet att jag har nog inte ens dem sista dagarna riktigt grubblat på nåt speciellt så, inte vad jag kan minnas iaf.
ENDA som gjorde konstigt nog ont i mitt hjärta var att min pappa var här för första gången på länge. Han har ju varit bortrest, sen har han ringt mig när han kom hem men jag har inte velat besvara samtalen. Idag knackade han på iaf och blir så ledsen i hjärtat när jag ser hur sliten han är efter sina perioder :( VARFÖR vill man göra så mot sig själv ? All ångest han kände, jag kunde riktigt se hur den åt upp han inifrån. Han kom tillbaka lite senare igen och sa att han inte riktigt ville vara hemma och inte fick ro så han kom över på en kopp kaffe igen, men gick efter en stund för han såg helfärdig ut. Känslorna blir så kluvna där, så tragiskt allting bara...Allt!! :(

Ang barnen vi har och att vi aldrig har fått lära oss hur man ska ta hand om dem, så tycker jag ändå att vi har gjort ett jäkla bra jobb. Saker och ting som min systerdotter har fått gå igenom , allt har ju inte du kunnat styra. Livet hände lixom. Sen kan man alltid vrida sig ut o in om saker man borde gjort/göra annorlunda.
Ang att du vill veta så mkt och vara så delaktig i hennes liv, har du pratat med henne om allt det ? Om hon kan ge dig några gränser så du vet hur mkt du kan fråga och vara mamma och lägga dig i och bry dig ..Förstår du hur jag menar ?

Näe, Nu blir det och kolla lite tv med Plutt o se när han har tänkt att sova idag. Han såg febrig ut tidigare så kanske blir en sån där natt nu igen.

Love you <3

Massa kramar från Lillesyrran

Oro sätter spår

Livet är bra märkligt!
Ångest och oro som bor inom mig tar över mitt liv!
Ständiga oron över mitt barn, mitt älskade barn.
Hur ska jag någonsin kunna leva utan oro för hennes välbefinnande igen?
Så många år som jag oroat mig, vakat över henne och inte sovit ordentligt har verkligen satt sina spår!
Jag bär sån självförakt inom mig för allt jag inte förstog att göra bättre, självförakt för att jag borde fattat, självförakt för att jag inte tog itu med mina problem "barndomstrauman" innan jag skaffade barn. Varför skulle mitt barn få leva med en sån mamma som mig?
Hon förtjänar så mycket bättre!
Ett oskyldigt barn drabbas av mammas oförstånd och jag har så svårt att fatta detta..
Hur ska jag någonsin kunna förstå?

Nu menar jag inte att jag misshandlat henne eller att hon fått leva i misär, utan mer att jag inte förstått att se henne på det sättet som ett barn vill bli sedd!
Jag har aldrig själv fått vara ett barn och jag har verkligen försökt att leka osv med henne, men det har nog alltid funnits en underton av stress som om att jag inte skulle ha tid med henne!
Ush, jag kan älta detta till ytterligheter men det gör inte saker och ting bättre, men det jag skulle önska är att hon går i terapi för att inte föra vidare all den skit som lagrats i generationer och att hon ska kunna se något sundare och fostra sina barn med en annan anda än vad jag har gjort.

Jag har en underbar dotter, men livet har verkligen drabbat henne hårt!
Många dödsfall inom några års tid i hennes känsliga tonår, samt att jag krockade och blev djupt deprimerad pga värk och ville verkligen inte leva.
I 14 års ålder började hon skada sig själv och allt blev bara en fruktansvärd mardröm!
Alla dessa år av oro har självklart satt spår!!!
Det finns så mycket som hänt som inte har med mig att göra, men jag känner att jag borde varit där och skyddat henne i stället osv... Det är inte lätt att älta allt detta om och om igen, särskilt om man vet att det inte går åt ett bättre håll för henne... Oron skriker : VAR SKA DET SLUTA?

Nu blev det mycket pladder.... Kram från Storasyster

Lista på exempel - medberoende

Här är en lista på exempel som barn till alkoholister/missbrukare kan drabbas av, som jag hittade på ett forum.
Hur många av dem bockar du av på?

- Separationsångest
- Ångest
- Rädslor för att sina föräldrar ska råka illa ut
- Finner trygghet i kaos
- Isolering
- Rädsla för auktoritetsmänniskor
- Vill ha andras godkännande
- Vill vara andra människor till lags
- Ökad egen risk för missbruk eller dras till andra missbrukare
- Beroende (mat, spel, sex, arbete, spänning m.m.)
- Omedvetet söka sig till personer som överger en
- Offerkänslor
- Rädd för personlig kritik och aggressivt beteende
- Extremt ansvarsfull eller extremt oansvarsfull
- Bryr sig mer om andra än sig själv
- Förväxlar kärlek och medlidande
- Attraheras av människor de kan tycka synd om eller ta hand om
- Svårigheter med nära relationer
- Klamrar sig fast vid förhållanden som inte funkar pga rädsla att bli övergiven
- Väldigt lojal, även till människor som inte förtjänar ens lojalitet
- Dömer sig själv för hårt
- Dåligt självförtroende
- Har svårt för att ha roligt och leka
- Har svårt för att göra bort sig
- Vill ha bekräftelse och verka "perfekt"
- Tar på sig mer än vad man klarar av
- Gissar sig till vad som är normalt man själv känner sig annorlunda
- Ljuger trots att sanningen gått bra att säga
- Svårt att ta tag i sitt eget liv
- Ältar sin barndom
- Förnekar att ha dålig kontakt med sitt känsloliv
- Känner tomhet på insidan
- Överreagerar på plötsliga förändringar man inte har kontroll över
- Rädsla att förlora kontrollen
- Är impulsiva och ångrar sig efteråt

När jag hittade dessa exempel på ett forum bockade jag av på nästan alla.
Det känns tragiskt, men jag skulle vilja se en lista som beskriver motsatsen, för då får man nog mer
greppom hur man "egentligen" bör vara.
Men å andra sidan skulle mitt kravberg öka rejält, så jag nöjer mig med att konstatera att
det som jag bockade för är tillräckligt tufft och styrande i mitt liv just nu, så jag får försöka att smälta detta först.
Inte älta, bara konstatera, nu när man fått insikt om det är det lättare att bearbeta sakerna en efter en.
Perfektion eller att bli perfekt är inte målet, men att må bra/bättre strävar jag efter!

Lillsyrran min, här har vi lite att jobba med!
Men vi jobbar ju med oss själva hela tiden, nu när vi får mer insikt och kan 
bolla med varandra❤️
Ni som läser vår blogg är självklart välkomna att delta och dela med er, det uppskattar vi enormt mycket !❤️