Jag har läst en hel del om medberoende i helgen och det är verkligen dags att börja prata om hur människor som vuxit upp i dysfunktionella familjer egentligen mår.
Det finns en hel del saker som förklarar varför barn till "missbrukare" av olika slag mår så dåligt som de gör. Varför de hamnar i olika beroenden och vad som egentligen ligger bakom fasaden!
Jag känner igen mig oerhört mycket i det som skrivs om medberoende och de kännetecken som jag reagerar mest på och stämmer in på mig är dessa.
1. Styrs utifrån
2. Har tvångsmässigt kontrollbehov
3. Har brist på tillit och närhet
4. Har en svag jag uppfattning, vad känner jag och vad vill jag?!
5. Har glömt hur man "bara är". Jag presterar i stället för att vara. Allt mäts utifrån prestation.
6. Livet - det är något allvarligt för mig, jag saknar förmågan att leka och ha roligt.
( så tänker en människa vars liv huvudsakligen handlat om att överleva, att gå från kris till kris)
Ovanstående punkter stämmer in på mig otroligt bra, samt att den som lever i prestationsmani kan inte lyssna till sin trötthet, utan piskar sig själv till större prestationer, effektivare tidsbruk, följden blir burn-out och det är där jag hamnat. Så nu försöker jag gräva lite i det jag varit med om och varför jag fungerar som jag gör, mycket av agerande är utifrån fruktan har jag förstått.
Nu gäller det att prioritera om och rätt!
Boken Flodhästen i vardagsrummet av Tommy Hellsten vill jag varmt rekommendera er alla att läsa!
Boken handlar om medberoende och om mötet med barnet inom oss.
Flodhästen i vardagsrummet belyser vad som händer med barn som växer upp i skuggan av alkoholism, arbetsnarkomani, trångsynt religiositet, incest, våld eller andra former av utsatthet.
Vad gör barnet med dessa upplevelser som ingen vill tala om? Hur blir man som vuxen om man som barn ständigt tvingats till anpassning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack snälla för din kommentar!