Obeskrivligt konstigt, fantastiskt men ändå.......

Många bra saker händer. Många bra saker som Jag ser till att det händer i mitt liv just nu men jag kommer inte ifrån mitt mående. Kan det vara att det är så mkt just nu att allt bara snurrar i skallen o jag bara inte kan få min energi att räcka ? Gillar inte alls när jag blir sådär stressad och det bara bankar i bröstet. När jag inte har tålamodet med allt som händer utan att bli irriterad.

Jag är nästan lite livrädd för allt det nya som sker. Att jag genomfört saker som jag varit SÅ rädd för.

Usch näe, jag får inte ner så mkt mer just nu...bara snurrar och känner hur det börjar banka i bröstet. Får ta min vattenflaska och krypa under täcket o bara ta djupa andetag.......

Utan dig skulle jag inte klara mig ! <3 Tack för att du finns, och att du är den du är <3

Kramar i massor från Lillasystern

att våga våga!

Mått så uselt ett bra tag nu igen. Inge tålamod, trött, grinig...bara velat gömma mig nånstans. När jag analyserar mig själv så kan jag tänka mig att det är en blanding av många saker som gjort/gör att jag mått så. Ekonomi, sjukdomar, stress ang arbetsträningen och vad man inte lyckas uppnå med det pga hög frånvaro (vilket är pga vab o jag ändå inte kan styra över) . Jag är SÅ tacksam för mina barn , att dem är dem personligheterna och fantastiska människorna som dem är! Utan dem skulle jag aldrig klara mig på något sätt alls. Dem gör det lätt att vara mamma! <3

Kört lchf nu ganska länge, och haft en riktig svacka där jag bara känner mig stor som ett hus....men jag kör på...då jag ändå mår bättre med denna kosten än innan och trots att inget händer på vågen :o/
Nu börjar iofs en helt ny kapitel i mitt liv. Att börja träna. Att jag ens vågade ta mig dit o höra mig för är ett stooooort steg! Är fortfarande lite omtumlad av den tanken, att Jag faktiskt lyckades. Nu gäller bara o lyckas ta sig dit idag igen och teckna kortet o sen är det bara tuta o köra :) att inte gömma sig hemma bara för att något känns nytt o skrämmande , för att jag Tror att folk tänker si eller så. Jag lever väl ändå för min egen o mina barns skull, så vem kan komma o säga nånting om nånting egenligen. Men ändå, längst där inne så skäms jag, något oerhört!

Idag äntligen efter 3 veckors frånvaro är det dags att gå till arbetsträningen igen och det känns lite blandat. Men blir nog bra bara jag tar mig dit. Måste sluta tänka så jäkligt om allting hela tiden och ta det som det kommer. För efter 35 år borde jag väl ha lärt mig att det OFTAST inte är så farligt , NÅNTING , som man först trodde. Och alla människorna där ute, ja dem är ju bara människor....precis som jag, varken bättre eller sämre....SÅ prkl! Skärpning!!

Familjerätten, dit ska jag också ta mig idag. Känns också sådär konstigt och jobbigt men måste göra det för mellangrabbens skull. Måste få ha det klart för mig vilka rättigheter jag har, där jag kan se till hans bästa, iomed att hans pappa inte fattar ett skit, och bara tänker på sig själv och hur mycket han hinner jävlas med mig......

Puss o kram, Älskar Dig....och dina visdomar ;) :D

<3 Lillasyrran

Frukostblogga!

Du ligger som oftast och sover fortfarande denna tid så jag sätter mig här med mina två mackor o megakaffemugg.
Igår hade jag nog den eländigaste dagarna EVER! Den tog aldrig slut, jag var trött o grinig, helt slut i kroppen efter allt mitt "tränande" så när Plutt somnade för natten så satte jag mig i soffan o rörde mig inte förutom för att byta kanal :P
Tror mkt är pga stress över pengar, knaaaapert just nu men det vänder snart igen.

Jag märker stoooor skillnad på mamma. (för att gå o svara på dem frågorna nu då  ) Sättet hon pratar och beter sig , hennes miner, kroppsspråk öht!!. Tycker det är fantastiskt att hon Äntligen kan få må bra, och att jag kan få må bra när jag umgås med henne. Oftast har det ju blivit lite sioså eftersom hon oftast tog allt upp på mellangrabben men nu så kramar tom min son henne varje gång vi åker därifrån och är riktigt kärleksfull. Kanske han också märker skillnaden ??

Tog på mig en tröja igår, tittade hastigt i spegeln och gick iväg. Gick sen tillbaka o kollade noggrannare, MEN...sitter inte denna tröjan något lösare än sist jag hade den på mig ???? Det gjorde den, för förra gången jag hade på mig den så minns jag så tydligt hur jag droooog o töjde på den för att den skulle sitta så som den ska o bekvämt..o igår tog jag bara på mig den o den satt lösare. Tror fortfarande att jag bara inbillar mig . Jag skulle verkligen behöva sluta med vågen , så nej..jag har inte lyckats sluta med det som jag inte ens skulle börja med..suck! Men ok, jag kanske kan få väga mig...men då Måste jag faktiskt köpa en ny våg, för denna är helt hejsansvejsan fast den har nytt batteri i. Blev så lycklig i morse när  vågen visade en del minus men jag litade ju inte på det så jag vägde mig hundra gånger till o sen fick  jag ett annat slutresultat....:( så den knäcker mig lite, men med en ny våg så kanske det går bättre..haha..ELLER så SLUTAR JAG ATT VÄGA MIG !!!

Nähäpp, nu är mackorna uppätna och dags att få i sig kaffet. Sen får vi se vad dagen har att bjuda på, ja förutom regn o mulet o elände.

Puss o Kramar från Lillesyrran (in progress att verkligen bli LILLEsyrra också :P )
Love yoU!!

Ps. Och BARA ÖS PÅ !! Har du en dålig dag, ledsen dag...whatever så FINNS JAG HÄR FÖR DIG!! <3 Du kommer aldrig kunna ösa på så mycket att jag skulle någonsin lämna dig! Aldrig, aldrig aldrig! Är ju det systrar är till för !! Att finnas där i ALLA lägen, inte bara dem roliga, även dem jobbiga. Sen kanske jag inte är bäst på att ge uppmuntrande ord eller vettigheter men att jag finns där o lyssnar o gör mitt bästa, Definitivt!!! ds

dagarna bara går o går...

o jag försöker hinna med med allt. Pysslat o grejat o fixat o donat här hemma så mkt dem sista dagarna så jag är helt yr. SKÖNT dock att Äntligen fått ordning på Pluttens rum, som det har stressat mig. Lite småsaker kvar men sen så.

Gick in här o kollade och kände lite panik först att JÖSSES, skriv nånting människa men klickade sen bort sidan. Gick in igen o kände att, näe..jag är nog bra sugen på att skriva nåt iaf HAHA Knäpp är man :)

Kroppen har varit helknas nu dem sista dagarna, den undrar väl vad jag håller på med. Känner mig jättekonstig i huvudet och svettas, fryser, är hungrig, inte hungrig..men konstigt nog inte speciellt sugen på nånting "gott" . Tänkte av en vana sno en liten strips av mamma idag när vi var där o åt kvällsmat men kom på mig i tanken redan att "öööh ursäkta mig, men du äter ju inte sånt :P " . Tråkigt bara att jag inte har kunnat väga mig, har varit till affären massa gånger och varje gång sakt att jag måste köpa nytt batteri o det glömmer jag ju såklart iaf. Nåja, kanske lika bra det..blir så lätt besatt av vågen ändå. Vill känna i kroppen att jag mår bra, vilket jag gör. Det ska vara HUVUDsaken!! :) Vill att detta ska funka! Vill gå ner o känna mig fin, slippa känna att jag skäms och vänder bort blicken från människor man möter..usch. Vill vill vill!!

Jag ska kolla lite närmare på den där listan sen senare, försökte kolla nu men min hjärna ville inte alls samarbeta om nånting sånt just nu. Känns som att min hjärna är så inne i lchf nu och få ordning här hemma och vardagslunket du vet att jag har nog inte ens dem sista dagarna riktigt grubblat på nåt speciellt så, inte vad jag kan minnas iaf.
ENDA som gjorde konstigt nog ont i mitt hjärta var att min pappa var här för första gången på länge. Han har ju varit bortrest, sen har han ringt mig när han kom hem men jag har inte velat besvara samtalen. Idag knackade han på iaf och blir så ledsen i hjärtat när jag ser hur sliten han är efter sina perioder :( VARFÖR vill man göra så mot sig själv ? All ångest han kände, jag kunde riktigt se hur den åt upp han inifrån. Han kom tillbaka lite senare igen och sa att han inte riktigt ville vara hemma och inte fick ro så han kom över på en kopp kaffe igen, men gick efter en stund för han såg helfärdig ut. Känslorna blir så kluvna där, så tragiskt allting bara...Allt!! :(

Ang barnen vi har och att vi aldrig har fått lära oss hur man ska ta hand om dem, så tycker jag ändå att vi har gjort ett jäkla bra jobb. Saker och ting som min systerdotter har fått gå igenom , allt har ju inte du kunnat styra. Livet hände lixom. Sen kan man alltid vrida sig ut o in om saker man borde gjort/göra annorlunda.
Ang att du vill veta så mkt och vara så delaktig i hennes liv, har du pratat med henne om allt det ? Om hon kan ge dig några gränser så du vet hur mkt du kan fråga och vara mamma och lägga dig i och bry dig ..Förstår du hur jag menar ?

Näe, Nu blir det och kolla lite tv med Plutt o se när han har tänkt att sova idag. Han såg febrig ut tidigare så kanske blir en sån där natt nu igen.

Love you <3

Massa kramar från Lillesyrran

NU KÖR VI!

ja bättre rubrik kom jag inte på, så det får duga :P
Jahapp, jag skulle lägga mig och vila(sova) medans Plutt gör det men så låg jag där o tänkte att jag inte skrivit o du har skrivit massor o då kunde jag inte ligga kvar, utan då fick jag snällt kliva upp o passa på att skriva medans han sover istället för att stressa ner nånting när han är uppe o härjar. Vet inte hur det gick med punkterna o kommateckerna men det blir som det blir haha :)

Japp nu kör vi med lchf! Känner mig för första gången riktigt taggad att testa och funkar detta!? Så har jag verkligen hittat hem :) Då är det slut med eviga jojoandet och matångesten och allt skit. Får räcka nu!! Jag är ju baske mig nu tillräckligt gammal för att sluta med såna dumheter, det är vi båda två :) Vi ska få njuta av att äta mat och må bra i oss själva. Då är vi faktiskt skyldiga oss själva att tänka efter liiiiite iaf vad det är vi stoppar i oss . Med lchf så har vi möjlighet att ändå få äta så mkt gott att det är ju bara tragiskt om vi ska börja balla ur o fjanta oss, eller vaaad säger du ? :)

Jag vet inte vad jag ska säga ang min systerdotter :( blir bara Så ledsen att få höra att det är så hon känner. Hon som är SÅ älskad av oss alla, och så Saknad av oss när vi inte ses. Vet och förstår hennes känslor dock, är ju så jag känner mig också . Känner mig verkligen som det svarta fåret och mest misslyckade av oss syskon. :o/  Önskar verkligen ingen annan att känna så, definitivt inte henne. <3

Matångest, matmissbruk, ätstörningar...jaaa allt det. Jag kan inte komma ihåg nånting specifikt i matväg från barndomen så. För mig har maten och överätningen alltid handlat om att dämpa ångesten med. Man får nåt annat att tänka på, man mår bra för stunden tills ångesten av att man ätit tar över. Konstigt nog har det alltid varit värt det. Men resultatet är ju nu att man sitter här med övervikt och hela ens liv har man försökt att hitta nån typ av lösning på detta. Nu får vi hoppas att lchf kan vara nåt som funkar. Och våra dessa terapistunder :)

Ang separationer och allt det. Jag är så van att mitt liv ändras hela tiden och folk kliver in o ut. Nu har det ju varit mkt lugnare eftersom jag inte gett mig in i nånting (relationsmässigt) Så jag hanterar det kanske på ett annat sätt. Jag är jätteglad för dem stunderna vi får tillsammans och önskar verkligen att vi kunde hitta på mer tillsammans. Både du och jag själva samt vi båda med våra familjer. Skapa minnen att se tillbaka på när vi är gamla och grå :) Såklart är det aldrig kul att skiljas åt, jag önskar alltid att vi kunde stanna kvar längre eller att ni gör det. Du får tänka på det sättet att även om det är jobbigt att skiljas åt är det inte anledning att inte träffas utan vi får ta varje tillfälle som finns att skapa minnen tillsammans.
Jag känner mig mycket gladare i hjärtat sen vi var hos er sist. Att vi har mer kontakt, att vi gör allt detta. Att vi pratar i telefon och finns där för varandra. Det jag alltid önskat mig. Våra samtal är guld värt för mig, mer än guld. Älskar dig sjukt mkt ! <3 :D

Nu hinner jag lägga mig och vila mig en stund iaf ! Jippii :)

Älskar dig ! (tjat tjat ) :D

Kramisar från Lillesyrran

både värdelöst och skitbra!!

Den här dagen har varit alltså både ock. Min hypokondri försöker tränga sig igenom och skapa kaos men jag VÄGRAR låta den göra det. Kämpar emot med tänder o naglar, VÄGRAR!! Samtidigt i det hela så har vi ändå haft en rätt så skön dag. Åkte iväg med pojkarna och tittade på ankor , massa vatten och båtar. Såklart mumsades det även glass. Åkte sen efteråt och åt kvällsmat hos mamma. Första gräsklippningen har jag också gjort här, det var ju kul . Men som sagt så är det att man försöker i sin känslo och måendeKaos ändå hitta på saker att göra som är trevligt för barnen och som skingrar mina tankar lite granna. Idag har jag även mått riktigt piss just ang det vi skrev tidigare, vikten. Nånting måste jag göra åt det som sagt, och jag måste börja typ förra veckan redan. Det drar ner mig också nåt oerhört! Det är inte lösningen till allt men det är där största delen av mitt självförtroende sitter .
Får bli nån typ av blandning av lchf o nutrilett, typ...om det går att blanda ??
Vi får kanske ta per tele nån dag o gå igenom lite basics eller om du har lust att skriva här..så jag har lite att gå på. Att surfa runt o läsa om lchf ger mig nämligen ingenting .

Nu gå och kika lite kvällstv med busen o sen dags för nattning,imorgon är det joppet igen.

Kramisar från Din lillesyrra

..inte vet jag....

men prestationsångest får jag iaf efter att jag läser dina inlägg HAHA .
Jag är ju som jag är och skriver som jag gör. Jag kan ju inte bli Du liksom, hur ofta jag än har önskat mig det.
 Så många MÅSTEN i min skalle just nu och det som stör mig mest är att jag måste verkligen komma igång med min viktminskning. Jag förstår inte. HUR ska nån kunna tycka att jag ens är söt när jag ser ut som jag gör. Det här är ju en sån där sak som jag också levt med hela mitt liv. Usch, blir bara illamående av tanken att dejta eller synas öht just nu. Inte för att jag dejtar men bara tanken av det blir HJÄLP lixom.

Nu svamlar jag en hel massa igen men det är ungefär såhär det i mitt huvud just nu, RÖRIGT! .
Hemmet..måste städas, tvättas , hållas iordning. Barnen...måste finnas till dem, ta hand om dem, fixa mat jaa göra allt som måste göras med barn. Jobbet...att bara orka bry sig ..SUCK! Min vikt o utseende...banta banta banta...inte äta, äta , äta sen eller inte alls, nutrilett ,lchf....eller va FAAN! blir helt jävla knäpp! ...
Kärlek....vilja älska, bli älskad, LIVRÄDD, Sårbar, vill inte utsätta mig för det.....o så snurrar det runt.

Nu tar jag min tragiska skalle o stänger av den. Sätter mig i soffan och kollar på barnprogram med min busiga Fjutt istället.

Älskar Dig ! <3

Kramisar från Lillesyrran

Tufft..

Efter en längre ledighet från arbetsträningen så var det idag dags att ta tjuren vid hornen och ta sig dit. Hade sån kamp med mig själv, mådde Så dåligt och ville absolut inte synas Nånstans idag. I normala fall hade jag gett efter känslan och bara stannat hemma men jag är SÅ trött på att göra det. Mår ju lixom inte bättre av det , känslan av misslyckande är ingen trevlig känsla det heller. För det är ju det man känner då.
Har även haft sån hemsk värk i kroppen, i lederna i flera dagar nu. Brukar komma och gå det där. Tror den blir lite värre när jag har mina svackor, borde nog ta upp det med läkaren o få det utrett också.

Börjar nog landa lite i att mamma flyttat och vi bor själva igen. Vanliga rutinerna börjar komma igång igen och det är Riktigt skönt!

Min handläggare på arbetsförmedlingen ringde idag och hörde sig för om hur det går på arbetsträningen. Blev tal om hur jag känner inför att ev öka tid på jobbet. Hon sa att jag skulle fundera i ett par veckor och sen återkomma till henne. Då hinner jag komma igång igen ordentligt efter ledigheten o ge en ärlig chans till tankarna att säga nåt annat än bara NEEEEj :oP Hon sa även att jag skulle kontakta min läkare och prata redan om vad det finns för möjligheter, om det skulle vara att jag inte klarar av att gå upp i tid om det finns möjlighet att sjukskriva mig eller vad dem har för tankar om det, fick lite panik när hon sa det. Jag har ju tänkt att inte vara sjuk så länge till och kunna börja jobba heltid :oP Oh jösses, tror inte dem tankarna är så realistiska.
Nog om det, ska smälta allt det där och verkligen se till och fundera .

Nu är jag så trött så det bara står helt still i hjärnan....

Kram från Lillesyrran

Här är jag :)

Har haft så fullt upp och när allt väl lugnat sig så har jag varit SÅ trött och bara gått och lagt mig. Tänkte skriva igår kväll men så långt kom jag aldrig, gick o lade mig istället. Nu försöker jag hinna skriva medans min minsta Plutt äter sin frukost.
I förrgår hade jag en sååå underbar dag o kände mig såååå tillfreds med allting o det fick jag ju ångra igår. Då hade jag minsann ingen ork eller tålamod eller lust med nånting egentligen.  Eller förmiddagen var rätt så härlig men när inte saker o ting gick som dem skulle så kände jag mig inte så lugnt nåt mer utan gärna överreagerade...SUCK, nåja. Tur det kändes bättre när vi väl åkt iväg på kalaset vi skulle till.

Idag är då dagen som jag längtat till rätt så mycket av o till, mammas flytt. Men det är med kluvna känslor. Får försöka bara bita ihop och så får man se hur det går för henne. Vi finns ju här ändå för henne även fast vi inte bor under samma tak. Ensam är hon ju inte.

Jag tycker också det är svårt med vänskap. Därför har jag valt att umgås med så få som möjligt. Men samtidigt har jag inte det behovet , och det kan ju vara just därför, att jag upplever det svårt. Svårt att öppna mig och skaffa nya vänner tex för jag vill inte att dem ska veta för mkt om mig, och när man väl öppnar sig så blir man sårbar , det är jag inte heller så värst bra på. Finns lixom en gräns, såhär långt, men Inte längre!

Jag vänder mig nog mest till svägerskan. Och nu har det ju blivit att jag pratat med mamma, blir lätt så när vi suttit under samma tak, fast med henne blir det ändå lite begränsat vad man väljer att prata om. Men mest svägerskan. Svägerskan är den som Alltid funnits där även fast vi har haft våra duster vi också. Men livet är väl så, finns inga relationer som bara flyter på utan konflikter.

Tänkte göra en sån där 10 lista men kom inte på tio saker på en gång så jag får ta o göra det lite senare :)

Nää, nu tar jag min kaffekopp och går o räknar till tio, hundra , två miljoner....pust...verkar bli en sån Där dag igen....

Kramar från Lillsyrran

Tänkt o tänkt!

oj va jag har tänkt igår. Hjärnan har gått varm. Funderat mycket på det du skrivit. Tror min hjärna motarbetar mig lite grann. När jag väl kommer på nånting, så är det i samma sekund som bortblåst. Sen måste jag ta mig tiden för att få fram det igen, Skitkonstigt!!!
Minnen från barndomen, jag har inte speciellt mycket minnen så, som man borde. Tillsammans med dig tex. Jag tror att det enda minnet jag har är att jag smög in på ditt rum för att umgås med dig men fick sen snabbt skynda mig tillbaka igen. Bara själva smygandet jag kommer ihåg, och jag blir SÅ ledsen.
Minnen av en kärleksfull mamma minns jag inte heller. Minns inga kramar och pussar eller "Jag älskar dig!".
Hon gjorde väl så gott hon kunde, med vad hon hade. Men önskar hon hade valt annorlunda.
För jag kommer ALDRIG någonsin förstå hur en människa ska kunna bli så nerbruten att den inte längre prioriterar sina egna barn. När ens eget barn far illa, när man inte får ta hand om den pga en jävla översittare , TAR MAN INTE SINA GREJER OCH STICKER DÅ ??? va fan , blir så fruktansvärt förbannad.
Hon lämnade ju din pappa, varför kunde hon inte lämna min också medans det ändå fanns en chans för oss alla att inte bli så skadade som vi blev ?
SÅ många chanser som hon hade att aldrig åka hem igen, VARFÖR tog hon inte dem ?

Varför kunde inte du få en normal barndom, varför fick inte VI en normal barndom!?!?!
 Vad annorlunda våra liv skulle vara. Inte så att jag är missnöjd med mitt liv med mina barn , men mitt känsloliv skulle ju helt klart varit miljoner gånger bättre. Hade inte behövt kämpa med icke existerande självförtroende eller självkänsla. Ångest. Panikångest. Socialfobi. Viktrelaterade problem, övervikt, hetsätning. Oh jösses vilken stor hög med problem och bekymmer man är.

Min relation med mamma, jag vet inte hur jag ska förklara att den är. Helt klart känner jag henne bättre. Vi har pratat en del , har väl helt enkelt blivit så iomed boendesituationen. Men jag vet inte, jag känner henne men jag känner mig inte sådär Nära henne, förstår du hur jag menar ?
Det är väldigt svårt att komma henne nära sådär iomed hennes problematik med allting och hennes humör. Jag känner att jag klarar mig så bra utan sånt, har nog i mitt liv. Så jag håller mig lite på avstånd. Vet inte, svamlar igen. Kan inte riktigt förklara.

Att själv bli förälder när man har den här bakgrunden, som du skriver . När man inte har haft någon som visar hur man gör, är inte lätt. Men med kärleken till sitt barn kommer man långt, tror man instinktivt känner vad barnen behöver och man ger dem det även om vi inte minns nåt sånt från våran egen barndom. Kramar, pussar , jag älskar dig, att nån tar sig tid jaa, allting!! Tydligen, eftersom vi gör det ,vill göra det. Vill visa våra barn hur mycket dem betyder för oss.

Det är samma med vuxna relationer. Jag har ingen aning hur man har ett sunt förhållande till en man. Tror att det är pga min uppväxt som jag har dragits till män som inte varit bra för mig, som har haft sina problem med spel och alkohol. Så egentligen är det väl inte bara mitt fel att det aldrig funkat, hur ska en skadad jag och en man med alkoholproblem få nånting att funka ?? Så jag har gett upp det där, lika bra och vara själv och ta hand om det bästaste som finns i mitt liv, Mina barn! och lära mig att ta hand om mig själv, lite grann iaf.

Nu fick jag ur mig lite svammel iaf, dags att ge mig på en kopp kaffe och starta dagen.

Kram från Lillsyrran

Hållt igång...

Nu var äntligen helgen slut och jag inte har så mkt tid för mig att grubbla på saker och ting. Nu är det en ny vecka att bara bita ihop och ösa på. Iofs blir det bara en kort sådan vecka eftersom jag endast jobbar idag och imorgon. På torsdag är det tänkt att det ska skötas ärenden och shoppas och bara ha sådär mysigt du vet. Äta ute och umgås med barnen. Men det vet man ungefär hur den blir när mamma också ska med. Måste fixa med hennes saker också när vi ändå ska ner på stan, och det kommer ju bli som det alltid blir. Tykna blickar och kommentarer. Pappa kommer jag som tur är inte se mkt av på en vecka typ då han imorgon åker iväg till Finland. Välbehövlig paus för mig. Måste slå mig fri från dem. Men hur, det är det som är det svåra.
Känns bara som att jag upprepar mig med allting, men det är ju lite så. Allt snurrar bara runt o runt o man gör som man alltid gjort och därför mår man som man alltid gjort. En dag kanske vi märker nån skillnad i vad och hur man skriver och det kanske är när man kommit nånstans med "helandet av själen" .

Jag känner mig så glad för våran kontakt som vi har fått. Jag är SÅ glad för varje sms, alla samtal som vi har. Det är precis vad jag alltid velat. Tycker det är så skönt att veta att vi påbörjat byggandet av våran systerrelation. Bit för bit. Att vi båda vet att vi ALLTID kan vara ärliga till varandra om Allting! Oavsett hur jobbigt det är. Finns här för dig Alltid! Natt som dag! När du är glad eller ledsen.  Har alltid älskat dig och kommer Alltid att göra det, oavsett!!

Kramar från Lillasyrran

om jag ändå visste!

Vet inte hur jag kan ha en relation med han heller. Känns väl inte som att jag har det på nåt sätt utan han bara dyker förbi, jämt o ständigt. Oftast varje dag förutom när han har sin suparperiod.
Ett tag har det gått lixom att han gör som han gör men nu den sista tiden så har jag börjat irritera mig mer och mer på allting. Hans jävla kommentarer om allt o sina jävla åsikter som jag inte ens vill ha. Detta är MITT HEM och MINA BARN! Jag vet PRECIS hur jag gör o hur jag borde och inte osv. Han gjorde ett helt JÄVLA uselt jobb med oss. Vem FAN är han att komma och säga någonting som har med MINA barn att göra eller Mitt hem. Ställa krav på mig som han inte ens kan göra . Sorry, det skeppet har seglat iväg för måååååånga år sen. Nu måste jag bara veta hur jag ska hantera den här situationen för den skapar irritation och ångest hos mig.
Sen är det mamma som har tydligen en SÅNDÄR dag och jag HATAR, HATAR, HATAR hennes sura miner, hennes jävla kommentarer o pikar . När hon riktar sitt mående mot en av mina söner, JÄMT! Han har inte gjort DIG nånting, LÄMNA HAN IFRED!!!....Kryper i hela min kropp just nu och jag vet inte om jag kommer att explodera idag, hoppas inte .

Mitt sätt att hantera min ångest är att bita ihop. Biter ihop och biter ihop tills det blir panikångest nån natt, då jag har tid att ta itu med det..rida ut det. Gråter gör jag sällan. Vet inte varför. Jag blir orkeslös men hur lätt är det att bara ge efter för det med barn hemma och massa måsten osv. Då biter man ihop lite till.

Känner igen mig i att när man startar något nytt att man vill ge allt osv. Och för mig blir det till prestationsångest. Jag sätter väldigt höga krav på mig själv iomed hur mitt liv har sett ut, hur jag anser att andra vill att jag ska prestera , inte hur jag vill göra. SÅ till slut får man typ ingenting gjort, för man är redan helt slut av alla dessa krav man sätter på sig själv.......oh jösses. Som denna blogg, tycker det är en helt suveränt idé och precis vad vi två behöver men kan känna väldig prestationsångest MEN har bestämt mig för att när jag känner så , så släpper jag allting och tar det en annan gång. När jag sorterat tankarna lite mer, kan sitta utan att bara känna en klump i magen . Är ju inte meningen att detta ska bli en stress o prestationssak utan något som känns bra.
Nu orkar jag inte ens läsa igenom o se hur mycket jag skrivit helt uppåt väggarna, låter den vara som den är. SÅ som jag tänkte det, även om det alltsom oftast blir mest bara svammel.

Kram från Lillasyster

En såndär dag, igen!

Idag är en sån där dag då det mesta känns lite kaosaktigt, igen. Inte runt mig , men inuti i mig. Tankarna snurrar vad jag än gör. Miljoner tankar om Allt och inget. Till slut känner jag mig sååååå stressad över alla dessa miljoner tankar om dessa allt o ideer man får, prestationsångest och jaaa...you name it. Vill bara lägga mig och inte göra nånting till slut. Är en hel del relationer runt mig just nu som suger så mycket energi från mig. Att jag tex sa "Nej, jag orkar inte idag" till min far, när han ville att jag skulle klippa hans hår, och faktiskt höll det också. Jag klippte inte hans hår. Det har nog tagit min energi mest, och är det inte konstigt ?? Kan man kalla mig stark om jag klarar av att säga NEJ, men sen blir helt slut både fysiskt och psykiskt ?
Jag vet inte, jag anser mig inte vara stark överhuvudtaget. Jag känner mig oerhört svag.
Som mamma måste jag vara mammastark, om du förstår hur jag menar ?
Jag måste orka och klara av saker för att finnas där för mina barn och se till att dem har allt dem behöver, på alla sätt möjligt. Men sen då ?


Det du skriver gör att jag förstår dig bättre. Varför det har varit som det har varit.
Vill att du ska veta att du alltid varit älskad för den du är och inte för vad du presterar. Om du arbetar 100 timmar i veckan eller bara slöar på soffan en hel dag (eller tom flera dagar)  påverkar inte iaf min kärlek till dig.
Jag önskar att jag kunde förklara med bra ord om min sk mod och styrka som du anser att jag har . Vissa gånger har man behövt ha en PRKL attityd och bara gå vidare men jag kan lova dig att det har inte varit lätt, och jag kan inte ens räkna alla tårarna jag har fällt. Hur ensam, förtvivlad och övergiven jag har känt mig Så många gånger. Kan tänka mig att det gör att man hårdnar lite, mycket. Usch, det är faktiskt väldigt jobbigt att skriva om det här. Blir som en klump i bröstet......

Kramar från Lillsyrran

Min syster, tankar och kaos!

Min syster är någon jag alltid sett upp till. Alltid velat vara som hon. Rolig, vacker, KNASIG, Så omtänksam med ett ärligt hjärta. Visst har jag varit arg på henne i min tystnad och velat att hon ska vilja ha en bättre relation med mig länge, men vi har helt enkelt inte riktigt varit redo för det förrän nu. Nu är det dags för oss att slå våra två kloka huvuden ihop och försöka traggla oss ur detta helvete vi levt med så länge och hoppas verkligen att detta ska stärka våran relation. Har haft sån längtan att bara få umgås med henne den sista tiden, riktigt saknat henne! Så ledsen över att vi inte bor närmare så att vi kunde få mer tid ihop att umgås, skratta , gråta, bli förbannade och gråta lite mer . Behöver henne verkligen i mitt liv, nu mer än någonsin. Kanske har det mycket att göra med kontakten vi fick sista gången vi träffades. Vi pratade mycket djupare om saker, eller min syster gjorde. Hon pratade om saker som knäckte mig totalt, o som har gjort mig så ledsen i hjärtat och jag önskar att jag kunde göra nånting för att lätta på allt hon bär på. Samtidigt som jag själv bär på en hel massa skit, en hel del skit som bara blossat upp den sista veckan igen o jag har levt med SÅN ångest . Sömnproblem, hjärtklappningar, ordentliga ångestattacker med andnöd, rastlöshet och utmattningskänslor. Jobbigaste just nu för mig är att ge mig rätten att må dåligt, går hela tiden med tankar att  : Finns dem som har det värre :( och det hjälper inte mig ett dugg......

Kramar från Lillsyrran