Vet inte hur jag kan ha en relation med han heller. Känns väl inte som att jag har det på nåt sätt utan han bara dyker förbi, jämt o ständigt. Oftast varje dag förutom när han har sin suparperiod.
Ett tag har det gått lixom att han gör som han gör men nu den sista tiden så har jag börjat irritera mig mer och mer på allting. Hans jävla kommentarer om allt o sina jävla åsikter som jag inte ens vill ha. Detta är MITT HEM och MINA BARN! Jag vet PRECIS hur jag gör o hur jag borde och inte osv. Han gjorde ett helt JÄVLA uselt jobb med oss. Vem FAN är han att komma och säga någonting som har med MINA barn att göra eller Mitt hem. Ställa krav på mig som han inte ens kan göra . Sorry, det skeppet har seglat iväg för måååååånga år sen. Nu måste jag bara veta hur jag ska hantera den här situationen för den skapar irritation och ångest hos mig.
Sen är det mamma som har tydligen en SÅNDÄR dag och jag HATAR, HATAR, HATAR hennes sura miner, hennes jävla kommentarer o pikar . När hon riktar sitt mående mot en av mina söner, JÄMT! Han har inte gjort DIG nånting, LÄMNA HAN IFRED!!!....Kryper i hela min kropp just nu och jag vet inte om jag kommer att explodera idag, hoppas inte .
Mitt sätt att hantera min ångest är att bita ihop. Biter ihop och biter ihop tills det blir panikångest nån natt, då jag har tid att ta itu med det..rida ut det. Gråter gör jag sällan. Vet inte varför. Jag blir orkeslös men hur lätt är det att bara ge efter för det med barn hemma och massa måsten osv. Då biter man ihop lite till.
Känner igen mig i att när man startar något nytt att man vill ge allt osv. Och för mig blir det till prestationsångest. Jag sätter väldigt höga krav på mig själv iomed hur mitt liv har sett ut, hur jag anser att andra vill att jag ska prestera , inte hur jag vill göra. SÅ till slut får man typ ingenting gjort, för man är redan helt slut av alla dessa krav man sätter på sig själv.......oh jösses. Som denna blogg, tycker det är en helt suveränt idé och precis vad vi två behöver men kan känna väldig prestationsångest MEN har bestämt mig för att när jag känner så , så släpper jag allting och tar det en annan gång. När jag sorterat tankarna lite mer, kan sitta utan att bara känna en klump i magen . Är ju inte meningen att detta ska bli en stress o prestationssak utan något som känns bra.
Nu orkar jag inte ens läsa igenom o se hur mycket jag skrivit helt uppåt väggarna, låter den vara som den är. SÅ som jag tänkte det, även om det alltsom oftast blir mest bara svammel.
Kram från Lillasyster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack snälla för din kommentar!