En såndär dag, igen!

Idag är en sån där dag då det mesta känns lite kaosaktigt, igen. Inte runt mig , men inuti i mig. Tankarna snurrar vad jag än gör. Miljoner tankar om Allt och inget. Till slut känner jag mig sååååå stressad över alla dessa miljoner tankar om dessa allt o ideer man får, prestationsångest och jaaa...you name it. Vill bara lägga mig och inte göra nånting till slut. Är en hel del relationer runt mig just nu som suger så mycket energi från mig. Att jag tex sa "Nej, jag orkar inte idag" till min far, när han ville att jag skulle klippa hans hår, och faktiskt höll det också. Jag klippte inte hans hår. Det har nog tagit min energi mest, och är det inte konstigt ?? Kan man kalla mig stark om jag klarar av att säga NEJ, men sen blir helt slut både fysiskt och psykiskt ?
Jag vet inte, jag anser mig inte vara stark överhuvudtaget. Jag känner mig oerhört svag.
Som mamma måste jag vara mammastark, om du förstår hur jag menar ?
Jag måste orka och klara av saker för att finnas där för mina barn och se till att dem har allt dem behöver, på alla sätt möjligt. Men sen då ?


Det du skriver gör att jag förstår dig bättre. Varför det har varit som det har varit.
Vill att du ska veta att du alltid varit älskad för den du är och inte för vad du presterar. Om du arbetar 100 timmar i veckan eller bara slöar på soffan en hel dag (eller tom flera dagar)  påverkar inte iaf min kärlek till dig.
Jag önskar att jag kunde förklara med bra ord om min sk mod och styrka som du anser att jag har . Vissa gånger har man behövt ha en PRKL attityd och bara gå vidare men jag kan lova dig att det har inte varit lätt, och jag kan inte ens räkna alla tårarna jag har fällt. Hur ensam, förtvivlad och övergiven jag har känt mig Så många gånger. Kan tänka mig att det gör att man hårdnar lite, mycket. Usch, det är faktiskt väldigt jobbigt att skriva om det här. Blir som en klump i bröstet......

Kramar från Lillsyrran