30 april 2014

NU KÖR VI!

ja bättre rubrik kom jag inte på, så det får duga :P
Jahapp, jag skulle lägga mig och vila(sova) medans Plutt gör det men så låg jag där o tänkte att jag inte skrivit o du har skrivit massor o då kunde jag inte ligga kvar, utan då fick jag snällt kliva upp o passa på att skriva medans han sover istället för att stressa ner nånting när han är uppe o härjar. Vet inte hur det gick med punkterna o kommateckerna men det blir som det blir haha :)

Japp nu kör vi med lchf! Känner mig för första gången riktigt taggad att testa och funkar detta!? Så har jag verkligen hittat hem :) Då är det slut med eviga jojoandet och matångesten och allt skit. Får räcka nu!! Jag är ju baske mig nu tillräckligt gammal för att sluta med såna dumheter, det är vi båda två :) Vi ska få njuta av att äta mat och må bra i oss själva. Då är vi faktiskt skyldiga oss själva att tänka efter liiiiite iaf vad det är vi stoppar i oss . Med lchf så har vi möjlighet att ändå få äta så mkt gott att det är ju bara tragiskt om vi ska börja balla ur o fjanta oss, eller vaaad säger du ? :)

Jag vet inte vad jag ska säga ang min systerdotter :( blir bara Så ledsen att få höra att det är så hon känner. Hon som är SÅ älskad av oss alla, och så Saknad av oss när vi inte ses. Vet och förstår hennes känslor dock, är ju så jag känner mig också . Känner mig verkligen som det svarta fåret och mest misslyckade av oss syskon. :o/  Önskar verkligen ingen annan att känna så, definitivt inte henne. <3

Matångest, matmissbruk, ätstörningar...jaaa allt det. Jag kan inte komma ihåg nånting specifikt i matväg från barndomen så. För mig har maten och överätningen alltid handlat om att dämpa ångesten med. Man får nåt annat att tänka på, man mår bra för stunden tills ångesten av att man ätit tar över. Konstigt nog har det alltid varit värt det. Men resultatet är ju nu att man sitter här med övervikt och hela ens liv har man försökt att hitta nån typ av lösning på detta. Nu får vi hoppas att lchf kan vara nåt som funkar. Och våra dessa terapistunder :)

Ang separationer och allt det. Jag är så van att mitt liv ändras hela tiden och folk kliver in o ut. Nu har det ju varit mkt lugnare eftersom jag inte gett mig in i nånting (relationsmässigt) Så jag hanterar det kanske på ett annat sätt. Jag är jätteglad för dem stunderna vi får tillsammans och önskar verkligen att vi kunde hitta på mer tillsammans. Både du och jag själva samt vi båda med våra familjer. Skapa minnen att se tillbaka på när vi är gamla och grå :) Såklart är det aldrig kul att skiljas åt, jag önskar alltid att vi kunde stanna kvar längre eller att ni gör det. Du får tänka på det sättet att även om det är jobbigt att skiljas åt är det inte anledning att inte träffas utan vi får ta varje tillfälle som finns att skapa minnen tillsammans.
Jag känner mig mycket gladare i hjärtat sen vi var hos er sist. Att vi har mer kontakt, att vi gör allt detta. Att vi pratar i telefon och finns där för varandra. Det jag alltid önskat mig. Våra samtal är guld värt för mig, mer än guld. Älskar dig sjukt mkt ! <3 :D

Nu hinner jag lägga mig och vila mig en stund iaf ! Jippii :)

Älskar dig ! (tjat tjat ) :D

Kramisar från Lillesyrran

6 kommentarer:

  1. Separationer är jobbiga, men tänk vad guld värt att ha en syster att terapiblogga med så här. Jag har en bror som jag träffar typ en eller två gånger om året och knappt pratar med i telefon däremellan. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samtidigt som det är guld värt, så är jag otroligt rädd och sårbar!
      Döden och separationer har gjort mig jätterädd för att umgås med nära och kära.
      Den fruktan kommer säkert ifrån dotterns självskadebeteende, eviga rädslan om att hon tagit livet av sig!!!
      Vet inte hur jag ska komma vidare, men detta kanske är ett sätt?!
      Önskar dig allt gott Piedra ❤️
      Storasyster

      Radera
    2. Jag tror absolut att det är det, för jag tänker att det är viktigt att sätta ord på det man känner och att någon lyssnar på det man har att säga och tar ens rädslor på allvar. Jag tror att det är läkande att få berätta sin historia med alla traumatiska händelser, rädslor och annat, för jag tänker att det är när vi tror att ingen vill höra, när vi tror att vi måste bära allting själva, det är då man blir skadad för livet. Nej, jag tror på att man måste ut med allting i det öppna. I ljuset spricker alla spöken liksom. Kram! ♥

      Radera
    3. Mycket har man burit själv för msn trott att man är ensam om det, men idag vet man att fler har det tufft. ❤️Kram

      Radera
  2. Hej!
    Vilken fin blogg!
    Annorlunda upplägg och det gillar jag.
    Ha en fin dag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla!
      Vi testar det här sättet att umgås och prata om lite djupare saker, roligt om fler gillar upplägget och blir hjälpta❤️

      Radera

Tack snälla för din kommentar!