dagarna bara går o går...

o jag försöker hinna med med allt. Pysslat o grejat o fixat o donat här hemma så mkt dem sista dagarna så jag är helt yr. SKÖNT dock att Äntligen fått ordning på Pluttens rum, som det har stressat mig. Lite småsaker kvar men sen så.

Gick in här o kollade och kände lite panik först att JÖSSES, skriv nånting människa men klickade sen bort sidan. Gick in igen o kände att, näe..jag är nog bra sugen på att skriva nåt iaf HAHA Knäpp är man :)

Kroppen har varit helknas nu dem sista dagarna, den undrar väl vad jag håller på med. Känner mig jättekonstig i huvudet och svettas, fryser, är hungrig, inte hungrig..men konstigt nog inte speciellt sugen på nånting "gott" . Tänkte av en vana sno en liten strips av mamma idag när vi var där o åt kvällsmat men kom på mig i tanken redan att "öööh ursäkta mig, men du äter ju inte sånt :P " . Tråkigt bara att jag inte har kunnat väga mig, har varit till affären massa gånger och varje gång sakt att jag måste köpa nytt batteri o det glömmer jag ju såklart iaf. Nåja, kanske lika bra det..blir så lätt besatt av vågen ändå. Vill känna i kroppen att jag mår bra, vilket jag gör. Det ska vara HUVUDsaken!! :) Vill att detta ska funka! Vill gå ner o känna mig fin, slippa känna att jag skäms och vänder bort blicken från människor man möter..usch. Vill vill vill!!

Jag ska kolla lite närmare på den där listan sen senare, försökte kolla nu men min hjärna ville inte alls samarbeta om nånting sånt just nu. Känns som att min hjärna är så inne i lchf nu och få ordning här hemma och vardagslunket du vet att jag har nog inte ens dem sista dagarna riktigt grubblat på nåt speciellt så, inte vad jag kan minnas iaf.
ENDA som gjorde konstigt nog ont i mitt hjärta var att min pappa var här för första gången på länge. Han har ju varit bortrest, sen har han ringt mig när han kom hem men jag har inte velat besvara samtalen. Idag knackade han på iaf och blir så ledsen i hjärtat när jag ser hur sliten han är efter sina perioder :( VARFÖR vill man göra så mot sig själv ? All ångest han kände, jag kunde riktigt se hur den åt upp han inifrån. Han kom tillbaka lite senare igen och sa att han inte riktigt ville vara hemma och inte fick ro så han kom över på en kopp kaffe igen, men gick efter en stund för han såg helfärdig ut. Känslorna blir så kluvna där, så tragiskt allting bara...Allt!! :(

Ang barnen vi har och att vi aldrig har fått lära oss hur man ska ta hand om dem, så tycker jag ändå att vi har gjort ett jäkla bra jobb. Saker och ting som min systerdotter har fått gå igenom , allt har ju inte du kunnat styra. Livet hände lixom. Sen kan man alltid vrida sig ut o in om saker man borde gjort/göra annorlunda.
Ang att du vill veta så mkt och vara så delaktig i hennes liv, har du pratat med henne om allt det ? Om hon kan ge dig några gränser så du vet hur mkt du kan fråga och vara mamma och lägga dig i och bry dig ..Förstår du hur jag menar ?

Näe, Nu blir det och kolla lite tv med Plutt o se när han har tänkt att sova idag. Han såg febrig ut tidigare så kanske blir en sån där natt nu igen.

Love you <3

Massa kramar från Lillesyrran