Min syster är någon jag alltid sett upp till. Alltid velat vara som hon. Rolig, vacker, KNASIG, Så omtänksam med ett ärligt hjärta. Visst har jag varit arg på henne i min tystnad och velat att hon ska vilja ha en bättre relation med mig länge, men vi har helt enkelt inte riktigt varit redo för det förrän nu. Nu är det dags för oss att slå våra två kloka huvuden ihop och försöka traggla oss ur detta helvete vi levt med så länge och hoppas verkligen att detta ska stärka våran relation. Har haft sån längtan att bara få umgås med henne den sista tiden, riktigt saknat henne! Så ledsen över att vi inte bor närmare så att vi kunde få mer tid ihop att umgås, skratta , gråta, bli förbannade och gråta lite mer . Behöver henne verkligen i mitt liv, nu mer än någonsin. Kanske har det mycket att göra med kontakten vi fick sista gången vi träffades. Vi pratade mycket djupare om saker, eller min syster gjorde. Hon pratade om saker som knäckte mig totalt, o som har gjort mig så ledsen i hjärtat och jag önskar att jag kunde göra nånting för att lätta på allt hon bär på. Samtidigt som jag själv bär på en hel massa skit, en hel del skit som bara blossat upp den sista veckan igen o jag har levt med SÅN ångest . Sömnproblem, hjärtklappningar, ordentliga ångestattacker med andnöd, rastlöshet och utmattningskänslor. Jobbigaste just nu för mig är att ge mig rätten att må dåligt, går hela tiden med tankar att : Finns dem som har det värre :( och det hjälper inte mig ett dugg......
Kramar från Lillsyrran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack snälla för din kommentar!