Har haft så fullt upp och när allt väl lugnat sig så har jag varit SÅ trött och bara gått och lagt mig. Tänkte skriva igår kväll men så långt kom jag aldrig, gick o lade mig istället. Nu försöker jag hinna skriva medans min minsta Plutt äter sin frukost.
I förrgår hade jag en sååå underbar dag o kände mig såååå tillfreds med allting o det fick jag ju ångra igår. Då hade jag minsann ingen ork eller tålamod eller lust med nånting egentligen. Eller förmiddagen var rätt så härlig men när inte saker o ting gick som dem skulle så kände jag mig inte så lugnt nåt mer utan gärna överreagerade...SUCK, nåja. Tur det kändes bättre när vi väl åkt iväg på kalaset vi skulle till.
Idag är då dagen som jag längtat till rätt så mycket av o till, mammas flytt. Men det är med kluvna känslor. Får försöka bara bita ihop och så får man se hur det går för henne. Vi finns ju här ändå för henne även fast vi inte bor under samma tak. Ensam är hon ju inte.
Jag tycker också det är svårt med vänskap. Därför har jag valt att umgås med så få som möjligt. Men samtidigt har jag inte det behovet , och det kan ju vara just därför, att jag upplever det svårt. Svårt att öppna mig och skaffa nya vänner tex för jag vill inte att dem ska veta för mkt om mig, och när man väl öppnar sig så blir man sårbar , det är jag inte heller så värst bra på. Finns lixom en gräns, såhär långt, men Inte längre!
Jag vänder mig nog mest till svägerskan. Och nu har det ju blivit att jag pratat med mamma, blir lätt så när vi suttit under samma tak, fast med henne blir det ändå lite begränsat vad man väljer att prata om. Men mest svägerskan. Svägerskan är den som Alltid funnits där även fast vi har haft våra duster vi också. Men livet är väl så, finns inga relationer som bara flyter på utan konflikter.
Tänkte göra en sån där 10 lista men kom inte på tio saker på en gång så jag får ta o göra det lite senare :)
Nää, nu tar jag min kaffekopp och går o räknar till tio, hundra , två miljoner....pust...verkar bli en sån Där dag igen....
Kramar från Lillsyrran
Jag ska själv flytta från min mamma. Vi bor inte under samma tak, men olika omständigheter gjorde att vi efter många år då vi haft 90 mil emellan oss till slut hamnade på samma gata. Och det har inte varit bra för mig. Hon kväver mig och hon kräver, och nu far min ene son illa p g a henne. Han bor hos sin pappa så det är svårt för mig att påverka, då min mamma och mitt ex umgås med varandra. Hur knepigt som helst. Men om ett drygt år ska mamma också flytta - till ett seniorboende - och då behöver sonen förhoppningsvis inte träffa henne så mycket.
SvaraRaderaJag är nog lite grann tvärtemot vad du är. Jag är nog på tok för öppen med min sårbarhet och pratar med för många om för mycket.
Har också tänkt så vissa gånger när man haft en kanondag och har sig en usel dagen därpå, nästan så man tror att man straffas för att allt flöt på dagen innan...
SvaraRadera