Vad gör du vid ångest?

Just nu sitter jag här och funderar hur vi ska kunna locka läsare till denna bloggen.
Vet ni vad?
Jag har ångest för vad det ska leda till, men också en förväntan på allt det kommer att föra med sig av helande, personliga möten och uppmuntran.
Min ångest handlar hela tiden om att göra, att prestera, att bli bättre, att focusera, utveckla... you name it! När jag väl har kommit i gång med något som jag tycker är roligt, så kommer denna förbannade ångest och knackar på och ska förstöra hela grejen.
Blir det prestationsångest tro?
Eller kliver det in någon in i min hjärna som säger att jag inte kan och inte duger?
Någon som känner igen känslan?

Gårdagens inlägg blev lite kort, jag har funderat kring detta med hur jag gärna försvarar elaka människor, jag har ett sång konstigt hjärta som lider med dem för att de inte förstår bättre.
Kanske har de själva drabbats av något hemskt och inte fått hjälp med att bearbeta sina trauman på kärleksfullt sätt? Det har ibland känts som att jag ska skydda dem elaka... varför?
Är det detta som kallas medberoende tro?

Ångesten ligger och gror och jag tror att jag ska klä på mig och gå ut en sväng, orkar verkligen inte en dag till med massa ångest.

Tänker på dig min lillasyster som är ensamstående och har flera barn att ta hand om, vad gör du när du får ångest och bara vill dra täcket över dig?
Går in på toa och gråter?
Biter ihop?
Vad gör det med dig då?
Utvecklas det till panikångest?
Vad gör du och vad händer med dig?

Vad gör ni andra när ångesten knackar på?

Önskar er alla en trevlig ångestfri dag!