Jag tänker fortfarande på våran mamma, vår älskade mamma!
Hon som inte förstog att lämna en man som var alkoholiserad och betedde sig illa.
Jag kan bara tänka mig all den förakt som hon måste känna, alla skuldkänslor och alla borden som
hon verkligen borde ha genomfört för att hennes barn skulle fått en bättre barndom.
Och så tänker jag på alla fel som jag gjort som mamma, det är ju liksom lätt att vara efterklok, så jag försöker tänka mig in i hennes situation. Vilken ångest, vilken smärta hon måste känna!
Jag har så mycket smärta inom mig när det gäller våran dotter och allt jag tycker jag borde gjort annorlunda, så visst känner jag igen alla borden och allt jag ångrat.
Ingen är perfekt och det ver jag, hur perfekt man än önskar att vara så är man inte det... Synd faktiskt, och ändå så rättvist! Tänk om någon totalt lyckas med att fostra sina barn felfritt och inte vi/jag?
Jag skulle ta livet av mig om jag skulle behöva konkurrera mednnågon som var perfekt.
Önskar ju själv att jag varit perfekt som mamma och fru, men det har jag inte varit!
Jag är glad över att mamma äntligen får flytta till sin egen lägenhet och jag hoppas att hon får tid att fundera ut vem hon är och vad hon verkligen tycker om, särskilt nu när hon fått medicin mot ångest och depression. Jag hoppas att medicinen ska hjälpa henne att leva någorlunda glad resten av hennes liv, hon har så många år kvar att leva trots allt och vi behöver henne!
Önskar verkligen henne det bästa!
Jag har något jag vill berätta för dig systeryster, men inte just nu!
Jag måste få smälta allt och få lite mer information innan jag berättar det som smärtar i mitt hjärta just nu. Jag hoppas att det bara är ett påhitt eller en lögn, men samtidigt har jag valt att tro på allt som sägs till mig tills motsatsen är bevisad, så förbered dig på att omfamna din storasyster❤️
Idag har jag haft fullt upp och jag har varit riktigt trött, men jag känner att jag har saknat dig min fina syster, hoppas att ni haft en fin dag idag och att ni får en myspysdag i morgon!
Kram
Från Storasyster
Ingen är perfekt; ja, det är verkligen rättvist. Då slipper man känner sig som den mest misslyckade människan på den här planeten. Jag tror faktiskt att alla gör så gott de kan - med de förutsättningar de har och under de omständigheter som råder. Det blir inte alltid bra, men alla människor har ju inte de bästa förutsättningarna i bagaget.
SvaraRaderaTyvärr har inte alla samma förutsättningar, det är lite tragiskt då livet inte är rättvist på något sätt. Bara för att generationer före mig inte förstått att ändra på sig eller söka hjälp ska våra barn behöva drabbas av det. Det tycker jag är min största ryggsäck att bära... hur kunde man bara fortsätta leva som att inget hänt? Ush... jajaj, men nu ska vi göra vårt bästa i alla fall... KRAM
Radera