Känner igen mig själv i det du skriver om idag!
Frustrationen över att man inte orkar fast man vill, eviga kämpandet som vi pratade om i telefonen här om dagen. Denna önskan om att fungera som alla "andra normala" människor som bara knyter en knut i magen och den stora frågan som växer fram, varför orkar inte jag?
Du är en kämpe, min fina syster❤️
Själv är jag så förbannat trött på att vara trött/utmattad, glömsk och osocial!
Idag har jag allvarligt fungedat kring denna hjärntrötthet, hur blir man av med den?
Jag är så trött att jag knappt orkar prata på kvällarna, inte så mycket på dagarna heller tyvärr.
Att mamma nu bor själv känns lite konstigt och läskigt.
Hon är alldeles själv i sin lägenhet, bara hon inte blir mer isolerad än hon redan är.
Ensamheten kan bli tuff också, fast jag vet ju att ni finns där för henne, men ändå!
Vad skönt för dig att abf verkar förstå och tar hänsyn till ditt mående, visst känner man sig äckligt stressad så fort de ringer?
Pussa barnen från mig, älskar er!
Kram från Storasyster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack snälla för din kommentar!