Ös ur skiten bara....

Ja, bloggen ska kännas som att man går till en psykolog och öser all skit ut sig för att orka en vecka till.
Det ska inte kännas som ett krav, men det finns lite motstånd i att våga blotta sig
själv tror jag.
När helst du eller jag känner att vi behöver ösa ut skiten så kan vi göra det här, det är det som är meniningen. Att man får sätta ord på det man känner och någon som ger lite respons.

Jag har nog aldrig förstått hur jobbigt du måste ha det när vår mamma eller din pappa är hos dig och hela tiden lägger sig i ditt liv och hur du ska fostra barnen.

Jag kan tex inte alls förstå hur två vuxna människor kan bete sig så fruktansvärt omoget, men det måste vara just för att de inte "vuxit" i sina roller som medmänniskor utan varit och beter sig fortfarande hela tiden som offer som vet bäst.
Det är där medberoendet kommer fram, att man fortfarande försöker fostra sina vuxna barn utan att de lärt sig något av att släppa taget ... Tåget har liksom gått för dem båda och det enda vi vuxna barn egentligen behöver är deras stöd, kärlek, uppmuntran och avlastning. Men som i vårt fall, verkat det som att morföräldrarna är de som behöver mer tid och terapi.
Våra barn behöver kärlek, tid och en mormor och morfar som beter sig som kärleksfulla vuxna, glada människor som vill umgås med våra barn och lära dem om livet och som för dem in i drömmarnas land och inte in fördömelsens, sura miner och irritationens land.
Jag lider med din mellersta son, vad har han gjort för fel?
Vad har han gjort för att förtjäna massa onödiga dumma kommentarer från mormor?
SERIÖST! Det gör mig förbannad, sån mormor vill INTE jag vara till mina barnbarn, absolut inte!!!

Syrran, jag vet ....
Jag vet i mitt inre att jag ALDRIG ... ALDRIG någonsin hade klarat av det du får i genom med mamma och din pappa, jag hade helt säkert tagit mitt liv.
Jag beundrar dig och det är det jag menar att du är stark, du är en fighter!
Jag är en fighter på mitt sätt, men tänk dig mig med mammas och din pappas inflytande också in i mitt liv, jag hade dött!!! Jag lovar... Så som de båda påverkat mig även fast jag bor så många mil i från er.

Det jag är riktigt arg på är att jag inte fått en bättre och ärligare/djupare relation till dig och brorsan.
Jag vet att du gjort ditt yttersta, du har bott här flera gånger och du har flyttat "hem" igen.
Jag har varit alldeles för rädd att fästa mig ännu djupare vid dig....och dina barn....
Jag har varit rädd... Förlåt!
Önskar att jag gått emot mina sårade känslor från barndomen, det sårade barnet som finns inom mig.

Älskar dig min fina lillasyster!